Yes! Mina dagliga mail till div personer i Sucre, Bolivia, börjar ge resultat. Allt är i jakt på ett kontonummer att föra över Betaniastålars till. Idag fick jag så ett mail från Harry innehållandes tre kontonummer och två swiftkoder. Det närmar sig.
Det är inte det att vi bor på varsin sida av jordbollen som gör vår kommunikation svår, det är att vi uppfattar begreppet "det här är ett brådskande ärende" helt olika. Jag vet inte hur de resonerar när de låter ett brådskande ärende dra ut på tiden så som detta har gjort, men jag resonerar att de helt enkelt inte ser på problemet som jag gör. Bolivia är översvämmat av fattigdom och barn. Vad gör väl vårt projekt för direkt skillnad? JO det gör skillnad för just dessa barn. Betania kan hålla öppet istället för att stänga, hungriga barn kan få mat i sin mage och slippa gå runt hemma i ett tomt ruckel till hus, bland flertalet syskon, ovetandes om när deras föräldrar återvänder från vad-de-nu-gör-för-att-försörja-sig. Kanske får de känna stimulans istället för tomhet och saknad. Familjen Maldonado ser varje barn. Jag har sett det med egna ögon.
Jag räknar delsegrar hur som helst, något jag började med i och med detta projekt. Annars hade jag varit död nu. Idag var en stor delseger! Att jag däremot tvingats gå med på att ett högt höns i lokala rotaryföreningen är vår räddare har jag lite svårt att greppa. Men visst. Han är amigo till den person vi litar på mest på språkskolan och jag hoppas för allt i världen att han inte är korrumperad. Men vi har stor säkerhet i vår kordinator Miriam, som kommer rapportera.
Jajaja en historisk dag anser jag! Även fått oväntade cash från olika sommarkneg och jag är ett rikt troll som vanligt. Och idag är det bokmässa och allra käraste syster entrar stan och det gör även Julle.
Imorn åker jag till Malmööö!
torsdag 24 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar