Home sweet home

Känslan av home sweet home har infunnit sig snabbt och jag märker att jag värderar Älmis snäppet högre för varje gång jag kommer hem numera, stor skillnad mot för några år sedan. Igår var jag hos tandläkaren som delgav infon att jag har ett perfekt bett, känns bra. Sen tränade jag med gamla laget och det var sjukt kul, jag måste börja i ett lag snart för jag saknar verkligen lagkänslan. Jag ska göra det såfort jag inte bor på en ö längre. Tills vidare får jag hålla till godo med Billströmskas volleyträning, som faktiskt börjar arta sig..

Igår investerade jag för övrigt i ett par nya superpjux lämpade för all indoor bollsport, schysst dämpning osv - som att födas på nytt.

Nu ska jag läsa ut legenden om Zorro, mycket stimulerande läsning av Isabell Allende. Detta lyssnandes till jazz.

Luego

vacaciones!!!!!!!!!!!!!!!!

Solen skiner, jag är fett utarbetad och tåget hjem går om drygt 6 timmar: det är höstlov och kanske har jag aldrig förtjänat det mer än vad jag gör just nu. Det är bra tider nu, kunskapsflödet är konstant och allt är sjukt viktigt. Jag blir ofta arg på många saker och försöker omvandla det till energi, vilket lyckas ganska bra. Har lagt ner mitt forna agg mot innebandy och är nu självklar deltagare på musiklinjens innebandymatcher varje vecka, spelar piano varje lunchrast och ibland på kvällen när jag hinner, hänger ute i hösten samt lirar volley, ganska ofta talandes på spanska, med Fernando, Maggan, Julia och gvkbruden. Allt mer kommer klassen att likna en familj och det blir stundvis rörande vackert, ja som det kanske alltid blir med grupper som gör mycket tillsammans. Jag försöker dock fokusera på att läsa böcker framför gemensamhet i tevesoffan; det här är mitt år av kunskap, inte av amerikanska highschoolfilmer.

Det har även börjat talas lite smått om Bolivaresan, som nu utökats från sex till sju veckor pga den årliga karnevalens krockande med våra tilltänkta praktikplatser. Mer tid på andra sidan jorden = jag är glad! Resans datum avser prelimenärt 5e februari till 1a april, vilket alltså kommer innebära att jag missar såväl lärarpappan som hinkens bdagar - något som får kompenseras på boliviansk manér på något sätt. Ach ja

Har i min rygga packat inte mindre än 12 böcker som jag ska underhålla mig med på lovet hemma i Älmis, det blir fett! Jag ser mycket fram emot att råplugga tysk grammatik även inför TestDaF och känner att det nästan är en sjuklig entusiasm jag bär på dessa dar. Que ha pasado?

Igår var vi på folkteatern i Götet och kollade Tre kärlekar av Lars Molin; en ganska underbar föreställning som fick mig ganska på fall. Jag tror jag måste gå mer på teater.

Nu: ut i höstvinden!
VACACIONES!!!!!!!!!!!!!!

USA är skit igen igen igen

Hej vänner, rapport från en produktiv dag


Tills idag hade jag satt mig in i Uruguays historia då vi skulle diskutera hur olika händelseförlopp hänger samman länderna emellan samt se till hur olika faktorer påverkar de enskilda länderna beroende på vad de har för historisk bakgrund samt sett till hur de ser ut idag. Uruguay är ett unikt land i Latinamerika, ligger mellan jättarna Brasilien och Argentina och räknas som världens första välfärdsstat. Knappt 3 miljoner invånare samt i folkmun omnämnt som det land med bäst förutsättningar för boskapsskötsel i hela världen; följaktligen så de under de europeiska krigsåren lyckades bygga upp sin välfärd. Uruguay exporterar två saker: kött och ull, det finns ett kopiöst antal får i landet. Under och efter första världskriget var Uruguay så rikt att man lämnade bidrag åt Europa - till Storbritanien närmare bestämt(!). Idag, 100 år senare, är Uruguay biståndsmottagare som de flesta andra Latinamerikanska länderna. Så vad har hänt? Uruguay har inte slutat med köttproduktion. Men de kan inte längre konkurrera med EU, vars jordbrukspolitik subventionerar jordbruk såväl som köttproduktion; skulle Uruguay sälja kött för samma pris som de europeiska bönderna gör så skulle produktionen överhuvudtaget inte löna sig. Landets BNP sjunker stadigt och folk blir fattiga. Det välutbygda sociala systemet med fria skolor, fri sjukvård, allmän pension osv finns dock kvar än så länge. Det låter något skumt när man kan sammanfatta att de länder som har fri skolgång är de skandinaviska länderna plus uruguay. På lektionen blev det en mycket intressant diskussion med USAs inblandning som gemensam nämnare för dem alla. Helt otroligt vilket land USA är och framförallt har varit. Es gibts ja garnix. Vi fick en lång lista här om dagen som redogör för USAs alla (kända) intrång i kontinenten. För att inte tala om Monroe-doktrinen, som utfärdades 1823 av den dåvarande presidenten James Monroe och fastslår att all europeisk inblandning i Latinamerika vär oacceptabel; USA såg Latinamerika som sin egen bakgård - och gör än idag. Det finns inga ord för det förrakt jag känner mot USA dessa dar.

Har idag jag även skrivit ett argumenterande tal och hållt det; med stor entusiasm bör tilläggas (obs! ovanligt) och därefter var jag så nöjd att jag sprang längre än jag någonsin sprungit tidigare. Och därefter var jag såg röd i ansiktet som jag aldrig varit tidigare, skimrar fortfarande lätt i rosa och kommer förmodligen göra ett tag till. YEEEEEES

Fick även bästa grejen idag på posten, nämligen Che's dagbok på spanska: Diarios de motocicleta - notas de viaje, som alltså är hans egen förda dagbok skriven under resan han gjorde genom Latinamerika, resan som kom att ge hans liv ett nytt mål. Sjukt pepp på att börja läsa, den verkar inte allt för svår, men vet inte när jag ska hinna. Det har visst kommit en teater till skolan och alla har blivit uppmanade att gå och kolla ikväll, alltså ingen tid idag. Håller för övrigt på att studera barnombudsmannen och det arbete som de genomför, www.bo.se ifall någon är intresserad.

I tisdags ägde bästa volleyträningen hittils rum och det var bästa grejen, även glad över gvkbrudens närvaro; man höjer sig automatiskt några snäpp när man bollar med en elitspelare. Hon ska även ge mig en förberedelsebok inför TestDaF som hon har i sin ägo, vilket känns bra. Det närmar sig och spanskan etablerar sig mer i mitt huvud för var dag som går; något oroande men jag tror det kan ordna sig ändå.

Nu har jag massa papper att läsa innan el teatro. Tschöööö

Another weekend goes by

Tja så är man fortfarande lite halvsjuk och kompenserar med en god bok; Zorro - Så föddes legenden av Isabel Allende. Första boken att snart bocka av på den långa listan läsvärda böcker av latinamerikanska författare som vi fått. Magisk realism är vad som ofta karatäriserar den latinamerikanska litteraturen och jag spenderade hela eftermiddagen i slutet av 1700talets Kalifornien tillsammans med indianska riter, spanskättlade haciendaägare och fruktansvärda pirater.

Annars är det höst ute och mysigt inne, folk bakar eller arrangerar hippiefester och jag deltar lite halvt vid sidan om alla tusen saker jag försöker lära mig. Det är sjukt stressande att vara halvt obildad, särskilt när man vill förändra världen. Det blir en läshöst för det finns inget annat, svaren finns i böckerna och jag måste själv hitta dem. Folkhögskola är genomtänkt utan betygssystem; man lär för sin egen skull. Ja varför gör man inte alltid det?

Jag är förresten omgiven av mycket bra själar, alla på sitt sätt väldigt olika folk jag känner. Vi förenas alla på något självklart sätt och kanske är det den omtalade folkskoleandan. Allt är självklart och varför skulle det egentligen inte vara det?

Nästa vecka ska vi börja läsa lite retorik och träna oss på att hålla schyssta och övertygande tal, det känns som en viktig grej och jag hoppas att det kommer göra framtida föredrag mindre ostrukturerade. Känns även bra med tanke på att vi inom snar framtid skall bli barnkonventionsinformatörer och bege oss ut i samhället och predika. Mein gott

Tjörns kommun = desperata

Så blev jag sjukis ändå. Och det var väl väntat. Fast jag är inte så sjuk, bara så sjuk att det känns som jag måste skippa volleybollen (ach du scheisse) pga måste vara lite förnuftig ibland, i alla fall vad gäller hälsan har jag bestämt. Istället: fortsätter pimpla te och ägnar mig åt min kritiska beskrivning av det tyska skolsystemet på spanska.

Idag var en föreläsare här från Kenya och berättade om sitt projekt friendspioneer (http://friendspioneer.org/) som driver en skola för gatubarn i Kisumu. I Kenya bor många barn på gatan efter att deras föräldrar dött i AIDS och de har ingen annan stanns att ta vägen. För att klara de kalla nätterna, dämpa hungern och göra den dagliga misären mindre påtaglig sniffar de lim konstant. Vart enda barn på filmen drog runt med en flaska lim. Ungdomar som tagit sig ur sitt limberoende livnärde sig på att langa lim. Lim är billigt och tillgängligt överallt för alla. Lim gör att de inte fryser ihjäl. Lim gör att de dör i lungorna, hjärnan och hjärtat. Jävla värld.

Sen berättade rektor Jan-Evert att matsalen tvingas stängas i 3 veckor pga att de måste byta ut ett uråldrigt fläktsystem som drar för mycket energi. Bra förvisso men hjälp för vi måste laga mat själva och det kommer precis aldrig gå. Orkar inte tänka på när jag ska ha tid att ta mig till affären än mindre tillaga en måltid. Samt vårt kök är mini i förhållande till hur många som bor här. I-landsbekymmer jawhol, glöm allt jag sa. Men jobbigt kommer det bli. Jan-Evert är för övrigt kanske ett av de 10 roligaste svenska namnen.

Två kostymnissar från Tjörns kommun försökte även locka oss till att skriva in oss i kommunen under kvällsmaten. Deras förslag löd: skriver vi in oss i Tjörns kommun innan 1 november så betalar de oss en månadshyra (drygt 4000SEK) som tack. Jag tänker att det kanske är en bra idé för att spara lite kapital till Boliviaresan men Partychristin hävdar prompt att hon inte låter sig köpas. Jag vet inte? Två klassisar kan inte pga de måste tänka på ifall något oförutsett skulle hända deras tandställning, Tinnice vet allt om hur man utnyttjar systemet och säger att om man skriver in sig på Tjörn är man även berättigad bostadsbidrag osv. Det här känns lite som när jag två gånger under loppet av 1 månad skrev på ett två-veckors-gratis-erbjudande av Süddeutsche Zeitung/Die Welt och båda gångerna blev skyldig att betala sviniga belopp pga att erbjudandet automatiskt övergått i en prenumeration trots att jag formligen vädjat dem att sluta skicka de förbannade tidningarna som jag ändå aldrig hann läsa. Förmodligen kommer jag skriva på och skicka in och bli fast på Tjörn för alltid?

Partychristin är bra hur som helst, man måste fan vara kritisk i detta skitsamhälle som kan manipulera en att göra säkert vad som helst.

Mot DAF och vidare

Jag hinner aldrig ens andas här borta. Jaja trodde jag höll på att insjukna tidigare idag eftersom att typ alla i klassen utom jag varit/är sjuka. Hade tänkt kurera mig med te och läsning hela kvällen men vid kvällsmaten ändrades mina stillsamma planer genast då Omar skrek genom halva matsalen "JANNA, JANNA, IDAG VI SPELAR FOTBOLL NU EFTER VI KÄKAR". Jag har vid upprepade tillfällen (varje dag) tjatat på alla om en ordentlig fotbollsmatch och äntligen hade Omar lyckats samla ihop några intresserade själar - det fanns inte att jag kunde säga nej. Följaktligen lirade vi en lång stund tills man inte kunde se bollen längre pga skymningen och det var kulkul och sen kände jag mig helt frisk och gör fortfarande. Öhh?

Även just beslutat mig, i samförstånd med Caroline, att göra DAF (Deutsch als Fremdsprache)- ett internationellt erkänt språktest som med bra resultat ger behörighet att söka studier på tyska högskolor samt för övrigt också är ett dokument att visa upp med de tyskakunskaper man besitter - på Goetheinstitutet i Stockholm 13 november, sista anmälningsdag om två dagar och genast blev det full speed igen, inte helt lätt att hitta rätt formulär i testdjungeln samt allt är sjukt tyskt formellt osv osv som vanligt. Hade även ett trevligt samtal med en tysk herre på Goetheinstitutet tidigt i morse. Ma gad jag saknar Tyskland så jag dör ibland (alltid). Gvkbruden, som också bott i Berlin och faktiskt var den som tipsade mig om DAF, erbjöd genast sin hjälp, något jag kan behöva. Håller just på med en lång spansktext som behandlar det tyska skolsystemet och inser gång på gång svårigheterna i att utvecklas i ett språk samtidigt som man behåller ett annat, eller tre andra. Jaja ich werde es schaffen, irgendwie...

Nu ska jag dricka min säkert sjätte kopp te; att förebygga eventuell förkylning
mvh jonny

Helg på ön

För första gången på väldigt lång tid har fredagskänslan infunnit sig. Fredag betyder ju egentligen no stress, bara att man får göra precis vad man vill osv. De senaste helgerna har det varit massa fläng och ett stressat huvud men nu är jag äntligen fri för en stund, un ratito de libertad para hacer que quiero! Följaktligen ska jag snart möta upp en jag kallar Maggis i tyftsalen för att lira lite volley. Mina bästa volleyfränder i övrigt, Fernando och GVKbruden, är skadade sorgligt nog och det är mycket oklart när de blir spelbara igen. GVKbruden har överansträngt sin arm till följd av allt fiolspelande (hon går musiklinjen) och Fernando vred om sitt knä på kampsporten. Tur alltså att Maggan är pepp!

Helgen i övrigt kommer nog mest spenderas på toppen av en bokhög eller på fotbollsplanen. Ikväll har Fernando filmvisning och sen blir det förmodligen festligheter för att fira att vi överhuvudtaget tagit oss igenom den här veckan. Klassen är verkligen en sargad trupp dessa dar, två klassisar sa "godnatt ses imorn" klockan 21:15 igår och jag kände verkligen samma sak. Det blev sänggång strax innan 22.

Jag inser ständigt hur mycket jag suckar dessa dar men allt beror på att världen är så orättvis. Det känns hopplöst bitvis, visste ni att 70 av världens ca 200 länder tillämpar dödsstraff? Visste ni att USA vägrar skriva på barnkonventionen pga att man inte kan uppfylla paragrafen emot tortyr och dödsstraff på barn; det finns delstater som tillämpar dödstraff på barn och man anser att den självbestämanderätt de olika delstaterna besitter, som är en del av USAs grundlag, måste respekteras och därmed väger tyngre än barnkonventionen. USA är tillsammans med Somalia för övrigt det enda landet som inte skrivit under barnkonventionen. USA är världens mäktigaste land och precis hela tiden, när vi läser om de olika länderna i latinamerika och deras olika(lika) historier, så framgår hur USA har ett finger med i spelet precis överallt - och hur allt de gör är av egenintresse. Hur frihandelsavtalet NAFTA mellan Mexico, USA och Kanada har lett till att 1,5 miljoner mexikanska bönder tvingats lägga ner sitt jordbruk pga att subventionerade grödor från USA är billigare än vad de produkter som produceras i landet någonsin kan bli. Hur man nu tvingas importera grödor som man bara för tjugo år sedan var helt självförsörjande av. Hur allt går ut på att tjäna pengar och hur de fattiga länderna utestängs från denna möjlighet men ändå måste anpassa sig enligt neoliberala modeller pga att de tvingats ta lån från IMF och världsbanken då de kollapsat ekonomiskt tidigare - och nu inte har några andra val. Suck

Nu är det volley, hög tid att rensa skallen lite