Helg på ön

För första gången på väldigt lång tid har fredagskänslan infunnit sig. Fredag betyder ju egentligen no stress, bara att man får göra precis vad man vill osv. De senaste helgerna har det varit massa fläng och ett stressat huvud men nu är jag äntligen fri för en stund, un ratito de libertad para hacer que quiero! Följaktligen ska jag snart möta upp en jag kallar Maggis i tyftsalen för att lira lite volley. Mina bästa volleyfränder i övrigt, Fernando och GVKbruden, är skadade sorgligt nog och det är mycket oklart när de blir spelbara igen. GVKbruden har överansträngt sin arm till följd av allt fiolspelande (hon går musiklinjen) och Fernando vred om sitt knä på kampsporten. Tur alltså att Maggan är pepp!

Helgen i övrigt kommer nog mest spenderas på toppen av en bokhög eller på fotbollsplanen. Ikväll har Fernando filmvisning och sen blir det förmodligen festligheter för att fira att vi överhuvudtaget tagit oss igenom den här veckan. Klassen är verkligen en sargad trupp dessa dar, två klassisar sa "godnatt ses imorn" klockan 21:15 igår och jag kände verkligen samma sak. Det blev sänggång strax innan 22.

Jag inser ständigt hur mycket jag suckar dessa dar men allt beror på att världen är så orättvis. Det känns hopplöst bitvis, visste ni att 70 av världens ca 200 länder tillämpar dödsstraff? Visste ni att USA vägrar skriva på barnkonventionen pga att man inte kan uppfylla paragrafen emot tortyr och dödsstraff på barn; det finns delstater som tillämpar dödstraff på barn och man anser att den självbestämanderätt de olika delstaterna besitter, som är en del av USAs grundlag, måste respekteras och därmed väger tyngre än barnkonventionen. USA är tillsammans med Somalia för övrigt det enda landet som inte skrivit under barnkonventionen. USA är världens mäktigaste land och precis hela tiden, när vi läser om de olika länderna i latinamerika och deras olika(lika) historier, så framgår hur USA har ett finger med i spelet precis överallt - och hur allt de gör är av egenintresse. Hur frihandelsavtalet NAFTA mellan Mexico, USA och Kanada har lett till att 1,5 miljoner mexikanska bönder tvingats lägga ner sitt jordbruk pga att subventionerade grödor från USA är billigare än vad de produkter som produceras i landet någonsin kan bli. Hur man nu tvingas importera grödor som man bara för tjugo år sedan var helt självförsörjande av. Hur allt går ut på att tjäna pengar och hur de fattiga länderna utestängs från denna möjlighet men ändå måste anpassa sig enligt neoliberala modeller pga att de tvingats ta lån från IMF och världsbanken då de kollapsat ekonomiskt tidigare - och nu inte har några andra val. Suck

Nu är det volley, hög tid att rensa skallen lite

Msn spräcker hjärtan

Alla klagar förfärat över regnet som jag knappt lägger märke till, skönt att vara van vid väder och vind. Jag håller mig sjukt sysselsatt här på ön och knappt finns det en fri stund. Har dessutom just, i sammarbete med Fernando, annoserat om volleyträning varje tisdag klockan åtta (peppen!!). En kul grej är att aulan även utgör idrottshall, alltså: växter i kruka och tavlor på väggen, för att inte tala om scenen och de tusen stolarna. Men en volleyplan är utmålad på golvet och jag tror på succé. Gislavedsbruden nämde just att hon även lirat på elitnivå. Mierda.

Imorn drar vi till in storstan Götet för att besöka två utställningar på världskulturmuséet samt se en extra visning av filmen Mio. Känns skönt att få återse civilisationen, det här stället är verkligen på landet och skolområdet blir lite som ett slutet samhälle. Här har vi egentligen allt vi behöver, ryktet säger att det finns tidigare elever som under terminens gång aldrig lämnat området. Ja jesus

Det råder för övrigt kaos i mitt språkhuvud, vägrar släppa tyskan samtidigt som jag verkligen måste kämpa för att spanskan ska komma tillbaks, konversation på engelska är ungefär att utesluta samt felkonstruerade meningar på svenskspråket uppenbaras allt oftare. Det är en konst att hålla i sär och samtidigt behärska fler än tre språk, jag vill bemästra!

Och nu sprack mitt hjärta då Jaqueline från klass 6 på KRT (skolan jag hade praktik på i Ddorf) skrev till mig på msn att alla saknar mig och tänker på mig varje gång de har Herr Maschofski. Så jag lyckades göra intryck på de små monstrena ändå. 1-0, jawohl! Jag har svårt att släppa det, helt klart. Det var en tid med tusen känslor och tusen lärdomar; en tid som gjorde intryck på mig för alltid. Nej nu blev jag sentimenti. Tschöö