Tills idag hade jag satt mig in i Uruguays historia då vi skulle diskutera hur olika händelseförlopp hänger samman länderna emellan samt se till hur olika faktorer påverkar de enskilda länderna beroende på vad de har för historisk bakgrund samt sett till hur de ser ut idag. Uruguay är ett unikt land i Latinamerika, ligger mellan jättarna Brasilien och Argentina och räknas som världens första välfärdsstat. Knappt 3 miljoner invånare samt i folkmun omnämnt som det land med bäst förutsättningar för boskapsskötsel i hela världen; följaktligen så de under de europeiska krigsåren lyckades bygga upp sin välfärd. Uruguay exporterar två saker: kött och ull, det finns ett kopiöst antal får i landet. Under och efter första världskriget var Uruguay så rikt att man lämnade bidrag åt Europa - till Storbritanien närmare bestämt(!). Idag, 100 år senare, är Uruguay biståndsmottagare som de flesta andra Latinamerikanska länderna. Så vad har hänt? Uruguay har inte slutat med köttproduktion. Men de kan inte längre konkurrera med EU, vars jordbrukspolitik subventionerar jordbruk såväl som köttproduktion; skulle Uruguay sälja kött för samma pris som de europeiska bönderna gör så skulle produktionen överhuvudtaget inte löna sig. Landets BNP sjunker stadigt och folk blir fattiga. Det välutbygda sociala systemet med fria skolor, fri sjukvård, allmän pension osv finns dock kvar än så länge. Det låter något skumt när man kan sammanfatta att de länder som har fri skolgång är de skandinaviska länderna plus uruguay. På lektionen blev det en mycket intressant diskussion med USAs inblandning som gemensam nämnare för dem alla. Helt otroligt vilket land USA är och framförallt har varit. Es gibts ja garnix. Vi fick en lång lista här om dagen som redogör för USAs alla (kända) intrång i kontinenten. För att inte tala om Monroe-doktrinen, som utfärdades 1823 av den dåvarande presidenten James Monroe och fastslår att all europeisk inblandning i Latinamerika vär oacceptabel; USA såg Latinamerika som sin egen bakgård - och gör än idag. Det finns inga ord för det förrakt jag känner mot USA dessa dar.
Har idag jag även skrivit ett argumenterande tal och hållt det; med stor entusiasm bör tilläggas (obs! ovanligt) och därefter var jag så nöjd att jag sprang längre än jag någonsin sprungit tidigare. Och därefter var jag såg röd i ansiktet som jag aldrig varit tidigare, skimrar fortfarande lätt i rosa och kommer förmodligen göra ett tag till. YEEEEEES
Fick även bästa grejen idag på posten, nämligen Che's dagbok på spanska: Diarios de motocicleta - notas de viaje, som alltså är hans egen förda dagbok skriven under resan han gjorde genom Latinamerika, resan som kom att ge hans liv ett nytt mål. Sjukt pepp på att börja läsa, den verkar inte allt för svår, men vet inte när jag ska hinna. Det har visst kommit en teater till skolan och alla har blivit uppmanade att gå och kolla ikväll, alltså ingen tid idag. Håller för övrigt på att studera barnombudsmannen och det arbete som de genomför, www.bo.se ifall någon är intresserad.
I tisdags ägde bästa volleyträningen hittils rum och det var bästa grejen, även glad över gvkbrudens närvaro; man höjer sig automatiskt några snäpp när man bollar med en elitspelare. Hon ska även ge mig en förberedelsebok inför TestDaF som hon har i sin ägo, vilket känns bra. Det närmar sig och spanskan etablerar sig mer i mitt huvud för var dag som går; något oroande men jag tror det kan ordna sig ändå.
Nu har jag massa papper att läsa innan el teatro. Tschöööö
