Samlarsyndromet

Tar paus från mitt rum. Jag har x antal lådor fulla med lappar, kvitton, kartor, biljetter och annat. Poesi och reflektioner sedan urminnes tider - och det värsta - jag verkar inte ha kommit särskilt mycket längre i mina tankegångar nu än vad jag hade vid femton års ålder. Det är fortfarande samma frågor jag skriver ner på random lappar när jag får tid. Kanske är frågan i sig viktigare än svaret, jag vet inte. Hur som helst tar dessa lådor upp en himla massa plats, så precis när jag hade tänkt börja packa inför flytten beslutade jag mig för att samtidigt gå igenom lådorna. Varför? Fastnade i anteckningarna som jag fortfarande inte har svar på. Lyckades dessutom inte rensa ut något, med undantag för kursinfon jag fick på plats i Nicaragua - för nu två år sedan. Kändes fel att slänga men jag beslutade mig för att göra det. Kände mig stolt efteråt.

Minnen borde finnas i huvudet men för mig finns de på lappar. Konsekvensen av ett dåligt minne måste således bli ett gigantiskt utrymme att lagra lådor i.

Lyssnar på Fever Ray - Now's the only time I know och kan bara instämma. Fan, det här håller inte.