Jag konstaterar: livet på folkhögskola lägger en enorm fokus på måltider och kafferaster. Man talar om Matsalen likt vore den helig och jag möter genast problem då jag tenderar bli rastlös så fort jag ätit upp; det är menat att man skall sitta runt bordet och umgås timmen ut. Detta för att en trivsam och avslappnad studiemiljö skall främjas naturligt. Jag är på, men inte utan kamp. I guess it's time to grow up. I övrigt är maten förstaklassig och det finns en mattant/lokalvårdare från Nicaragua, mitt hjärta slår.
Idag har vi hängt i vårt klassrum sal 10 mest, där vi introducerats till America Latina. Vi har bland annat druckit cocaté, käkat galletas con dulce de leche och lyssnat till latinamerikanska toner. Sen lärde vi oss massa saker också, säkert hundra nya och hade samtal med lärarna om vilka förväntningar vi har på kursen osv. Spanskläraren Gunilla Gunga har bästa latinamerikanska accenten och jag är därmed hoppfull. Hon och den andra läraren Anita känns som våra nya mammor, de berättar för oss väldigt precist om hur alla saker skall gå till samt självklart får vi ringa dem precis när vi vill. Gunilla placerar mig i den avancerade spanskagruppen och det tackar jag för, jag föredrar att kämpa istället för att behöva ta extra privatlektioner som i Nicaland. Jag går starkt för flytande om ett år.
Kvällen tillbringades i guidad turistbuss runt ön. Vyerna är minst sagt vackra och jag gläds med de människor som lever sina liv i denna idyll - det måste underlätta livet på så många sätt. Guiden berättade om gamla tjörnbron som rasade klockan 01.29 den 18 januari 1980, efter att ett norskt fartyg som följd av extrem dimma körde rakt in den. Åtta döda och total tragedi såklart. Nya bron stod färdig 1,5 år senare.
Sen kom regnet och vi bestämde oss för Garden State i teverummet här på Korea. Det är ett förstaklassigt mästerverk.
/Jonna Jordklot (Nytt namn efter en av otaliga namnlekar)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar