En delseger!

Yes! Mina dagliga mail till div personer i Sucre, Bolivia, börjar ge resultat. Allt är i jakt på ett kontonummer att föra över Betaniastålars till. Idag fick jag så ett mail från Harry innehållandes tre kontonummer och två swiftkoder. Det närmar sig.

Det är inte det att vi bor på varsin sida av jordbollen som gör vår kommunikation svår, det är att vi uppfattar begreppet "det här är ett brådskande ärende" helt olika. Jag vet inte hur de resonerar när de låter ett brådskande ärende dra ut på tiden så som detta har gjort, men jag resonerar att de helt enkelt inte ser på problemet som jag gör. Bolivia är översvämmat av fattigdom och barn. Vad gör väl vårt projekt för direkt skillnad? JO det gör skillnad för just dessa barn. Betania kan hålla öppet istället för att stänga, hungriga barn kan få mat i sin mage och slippa gå runt hemma i ett tomt ruckel till hus, bland flertalet syskon, ovetandes om när deras föräldrar återvänder från vad-de-nu-gör-för-att-försörja-sig. Kanske får de känna stimulans istället för tomhet och saknad. Familjen Maldonado ser varje barn. Jag har sett det med egna ögon.

Jag räknar delsegrar hur som helst, något jag började med i och med detta projekt. Annars hade jag varit död nu. Idag var en stor delseger! Att jag däremot tvingats gå med på att ett högt höns i lokala rotaryföreningen är vår räddare har jag lite svårt att greppa. Men visst. Han är amigo till den person vi litar på mest på språkskolan och jag hoppas för allt i världen att han inte är korrumperad. Men vi har stor säkerhet i vår kordinator Miriam, som kommer rapportera.

Jajaja en historisk dag anser jag! Även fått oväntade cash från olika sommarkneg och jag är ett rikt troll som vanligt. Och idag är det bokmässa och allra käraste syster entrar stan och det gör även Julle.

Imorn åker jag till Malmööö!

Läxhjälpen

Sitter i skolan. Har just käkat upp min morot, alltid ett problem att käka saker som låter så ljudligt när studiero verkar vara temat. Jaja

Har jag skrivit att jag har börjat hjälpa till vid IM:s läxhjälp? Har hittils varit där två gånger. Hjälper äldre kids med deras plugg, lär mig saker som jag redan lärt mig en gång och glömt för längesen. Igår lärde jag mig om primtal. Ett primtal är ett tal som kan delas på fler än sig självt och 1. Eller var det tvärt om? Känslan är grym hur som helst, hur jag först ser ut som ett frågetecken, tar en snabb titt i matteboken årskurs 7, och sen lär ut vad ett primtal är. Och eleven fattar!!!!!!! På en gång!!!!!

Annat jag har lärt mig är vad som hände under medeltiden - islam grundades av profeten Muhammed, araberna hade ett dubbelt så stort rike romarna under romarriket och de försökte dra sig mot Europa. Europa, kristet som det var, kände rädsla för att islam skulle spridas över kontinenten, vilket utmynnade i slaget vid Konstantinopel. Osmanska riket! Sist jag hörde om Osmanska riket var när Peter Helming snackade om det ett flertal lektioner i rad. Han gjorde det med en sån inspiration att jag trodde jag aldrig skulle kunna glömma det. Det var underbart! Dessvärre glömde jag det sen då uppenbarligen. Men nu är det tillbaks!

Hur som helst, igår under läxhjälpen träffade jag en äldre chilenska, Maria, som också arbetar volontärt på IM. Vi hade speedade samtal på spanska och sen bjöd hon mig på en kaffe innan vi slängde oss in i hennes bil och körde genom halva Göteborg i jakt på Kungsportsplatsen, avtalad plats där jag skulle fika med Maggan och Clara. Nu har jag alltså en spansktalande kontakt. 1-0 seger!

Nej nu är det basgruppsarbete. So long

Blaj

Tiden springer som vanligt. Idag lämnade jag boet 07:10 och var tillbaks innanför dörren 17:40. Dödens dag. Vi håller på med samtalsmetodik, verksamhetsteori, bildningsbegrepp och kommuntikation för tillfället, väldigt intressant och viktigt alltihop. Det finns så mycket att fundera kring och en hel hög att lära. Jag är peppad och möter hela tiden personliga utmaningar - som ofta blir till personliga segrar och belönas med en segersnus.

Är för övrigt frustrerad över att inte fler i min närhet/kursare har läst 1984. Främst eftersom jag på många sätt relaterar allt i vardagen till den boken. Till den boken och till Seinfeld.

En sak jag funderar mycket över är det här att språket begränsar i vilken utsträckning vi tänker, Knutagård snackar om det här endel i sin bok Introduktion till verksamhetsteori. Han refererar till Vygotsky (upphovsman till verksamhetteorin, även om han själv aldrig nämnde den vid det namnet) och skriver följande

Det epokgörande med Vygotskys kulturhistoriska teori är att den introducerar den mänskliga utvecklingen som ett resultat av tänkande och språk. Språket uppfattas som den "båt" vilken för över tänkandet från en person till en annan vid kommunikation. Samtidigt betraktas tänkandet som att det kommer till stånd och formas med hjälp av spåket.

I 1984 har Partiet med Storebror i spetsen infört nyspråk, ett språk som reducerar människans förmåga att tänka fritt eller kritiskt, då ord som frihet och demokrati har eliminerats. Genom att ta bort orden så att de inte längre existerar i människans medvetande, kommer hon snart heller inte veta vad deras innebörd är - och hon kommer inte kunna tänka att hon vill leva i frihet. Hon kommer inte kunna diskutera med andra sin avsaknad av rättigheter när ordet rättighet inte existerar.

Det hela är intressant.

Knutagård filosoferar kring huruvida mindre "utvecklade" folkgrupper med låg grad av utbildning saknar förmåga att tänka längre än deras ofta begränsade ordförråd sträcker sig.

Jag har fastnat i dessa tankar och tycker att det var skämmande smart av Storebror att eliminera ord vars betydelse hotade hans position som diktator i Oceanien.

Nu ska jag kolla Seinfeld, a friend in need

When someone great is gone

G-UNIT var här men nu har hon åkt. Vi skulle gått på Håkan men tiden försvann. Vi gjorde andra saker. Exempelvis: köpte en shampokaka som håller i sjutti tvättar och doftar sjögräs och hav, diskuterade världsläget i tusen år, cyklade till Frölunda torg samt målade varsin namnskylt. På min står det Jonnyboy, främst därför att det av någon anledning är så jag presenterar mig på krogen dessa dar.

Känner för att dela med mig av en rolig bild från Málagatiden

Torsdag kväll

Jag känner att det drar igång. Allt
Det är mycket tid på tåget, mycket intressanta människor som säger saker som får mig att tänka bakvänt; tänka olika, intressant plugg och ideellt engagemang som tar form. Det är här och där och en ipod som jag trodde jag tappat på språng till spårvagnen, men som återfanns i en korg flera timmar senare. Det är mycket tidiga morgnar och vimsiga handlingar. Hela tiden köpa kaffe, hela tiden göra matlåda som sedan diskas och görs om igen. Varje låda är ett expriment! Jag tror det är vardagen som har börjat komma till mig och jag gillar den likt vore den en ny bekantskap. Den ÄR en ny bekantskap. Sen är det Betania som maler i mitt huvud, ett center som saknar pengar och pengar som saknar kontonummer. Jag är här och de är där. Och Tinkan är i London och bor i ett squattat hus. Och jag vill fly till London för känslan. Men först och främst är jag här. Och Kalle är på utflyttningsfasen och snart får mina kläder en byrå att bo i.

Allt tar form

Tofu alltså

Just tillagat färsk tofu (färdimarinerad) och måste till min besvikelse konstatera att det smakar - ingenting. Jag som annars börjat försvara vegokäk inför mindre vetande. Jaja jag betalar gärna ett smaklöst pris för en bättre värld. Ibland

Annars haft en fin dag vid gamla slussarna i Trollis. Pedagogisk utedag. Låter hemskt men var inte så hemskt. Bitvis underhållande faktiskt.

Och ikväll ska jag lira volley i ett motionslag. Hoppas på underliga typer med stort sporthjärta!

Stålars till Betania

Jag känner mig som en segrare, inget snack om saken. Tog bussen till Tjörn igår morse för att snacka Barnen Behöver Betania på ett femtioårsjubileum med elevförbundet. Alltså: Hundra gamlingar som alla gått på Billströmska på femtitalet. En glad skara! Jag var då punkt två av tre programpunkter, blev presenterad av min förra klasslärare och stod där sen, med micken i hand och blicken fäst på precis alla. Jag kände mig lugn. Segern ligger i att jag kände mig lugn. Snackade på om Bolivia och presenterade vårt projekt, visade vår film, snackade om hur man kan stödja osv. Gamlingarna: märkbart tagna. Sen lyssnade vi på en halvkul stå-uppkomiker från orten. Gamlingarna klappade händer.

Vid utgången stod jag sen och fullständigt håvade in stålars, bidrag till Bolivia! Totala summan landade på drygt 3000 svenska pengar - en segersnus på det alltså, helbra!

Sen drack jag vin med Johan och hälsade på nya elever som nu tycker att Billy är deras skola och inte förstår att den är min - precis som gamlingarna som tror att den är deras. Ja det är svårt