Nystart

Idag, under kaffepausen, började jag och chiefen spåna kring att flytta runt lite möbler här inne i byrålådan. Sekunden senare var vi i full fart, minuten senare var stora delar av golvytan täckt med allt från porslin och spritflaskor till mekaniska verktyg och påskägg. Vi släpade och bar, rensade och slängde. Vi svettades. Vi lyssnade på hög musik! Kalle såg chockad ut mest hela tiden men hjälpte troget till att bära när vi bad om hjälp. Jag känner mig stolt över att vi fullföljde vårt spontana jätteprojekt, aldrig hänt förr i mitt liv. Nu har vi ett någorlunda smart hem, om jag får säga det själv. För vi har ett matbord och ett pluggbord. Pluggbordet är stort dessutom och skapar läslust genom de två kartor vi hängt upp i anslutning: tyska och europa. Japp

Lite bilder







före


efter



Där till vänster längst ner i bokhyllan huserar för närvarande min garderob, mycket överskådligt.

Nu är det plugg vid nya pluggbordet, tja

När karaktären krackelerar

Det var det. Läst ut min första kursbok. 1-0!

Glömde en sak

Lite såhär i efterhand, men det måste skrivas ner. Arkiveras.
Gårdagens bästa: Zlatans mål



Sport är bäst. Puss!

I'm loving it

Älskar känslan när man får en idé, ringer några samtal och timmen senare kommer befinna sig i slottskogen spelandes volley på beachplanerna som finns där. Det är lite så det alltid borde vara.

Dagens låt: jag vill ha dig - ulf lundell

En springtur i det gröna

Igår gav jag mig ut på en springtur tvärs över gatan. Visade sig vara ett virvarr av motionsspår, promenadspår, mindre stigar och djurstigar. Till tonerna av Robbie Williams sprang jag till en början ganska tungt, stannade var femte minut, fortsatte. Det är alltid svårt när man inte känner till området, därför sprang jag in på spår jag såg andra komma från, sen vidare på en mindre stig, ut på ett större spår. Fann mig slutligen uppe på ett berg - med utstikt över långt bort i stan. Långt jävla bort. Känner ju inte de karaktäristiska bygnaderna, men insåg att jag skulle kunna placera områdena efter vad jag såg om jag hade känt till något. Jaja. Fortsatte. Insåg plötsligt att jag sprang mekaniskt, utan reflektion. Bara sprang. Sist jag sprang med lillebror talade han om detta tillstånd, som är målet. Man är förbi trötthetsspärren och känner ingen smärta. Bara springer. Kändes som jag svävade fram likt en tuss. Magiskt.

Men: kände mig trött på att springa runt i virrvarr, började tänka på Hem. Ja. Hur fan hittar man hem när man befinner sig i ett stort naturområde? Insåg att jag sprungit vilse, detta som Ida varnat mig för. Fan. Sprang, sprang, gick, sprang, gick, började halta pga begynnande skoskav. Skyltar spelar mindre roll när man inte känner till något. Fortsatte. Maniskt nästan. Men samtidigt: gillade känslan av att vara vilse i det gröna, kanske eftersom jag inte hade någon tid att passa på denna min lediga dag. Bara en bok som låg där hemma och väntade på bordet.

Slutligen hittar jag ut och kommer tillbaks till utgångspunkten - en ministig som leder mig ut på cykelvägen mot Hem. Hittar verkligen dit som av en slump, har fortsatt springa på måfå - men nu med en tanke om att hitta Hem i alla fall. Är sammanfattningsvis sjukt imponerad - och tacksam - över att jag tog mig ner från berget, ut från skogen. Inser att jag måste hitta en hållbar runda, detta kanske genom att vara mer fokuserad på att orientera mig samtidigt som jag springer.

Det finns så mycket att lära med en ny stad.

Tre dagar på högskolan: check

Tre dagar på högskolan avklarade. Imorn: egna studier, väldigt passande eftersom jag är sjukligt utmattad. Alla dessa nya intryck, ni vet. Så säger de medelålders på utbildningen och jag instämmer till fullo. Trots att jag inte dessutom har kids att hämta upp på dagis, husdjur att mata och dylikt.

Idag fick vi uppgiften att under fyrtio sekunders tid tänka på en mössa, vilken som helst, den första som kom upp i huvudet. Genast uppenbarar sig i mitt huvud följande: en ljusgrön, väldigt lång stickad mössa - med doft av gammal ladugård. Jag såg den så tydligt och nästan kände doften av den. Senare skulle vi alla sextiotre i ett rasande tempo kort beskriva vår mössa. Detta för att inse hur många perspektiven är, hur oändligt många mössor det finns helt enkelt. Viktigt. Jag kan inte släppa varifrån min mössa kom? Övriga verkade fundera på mössor i deras omgivning; deras egna, barndomens mössa eller kidsens mössor - med doft av dagis eller barnängens schampo. Själv har jag aldrig varken sett eller på annat sätt varit i kontakt med en lång, grön stickad mössa - med doft av gammal ladugård. Så varför uppenbaras den i mitt huvud sekunden efter att vi fått uppgiften att tänka på en mössa? Helt klart intressant. Kommer jag se den i framtiden?

Känns som att jag bär på många mösstankar för tillfället. Annars håller jag på att utforska närområdet genom promenader i slottskogen och på närliggande berg. Har även organiserat min garderob på ett ganska strukturerat vis i bokhyllan här i allrummet. Det känns som att jag är en husmus. Men sen bor jag ju också i en byrålåda. Och jag trivs.

Shit my god

Hjälp! Jag är student.
Avverkade idag första dagen på min utbildning.
Det var introduktion på högskolan väst i flertalet timmar och från att under rektorns inledande tal, då denne blåste såpbubblor på första radens grönisar och ställde sig frågan varför de - hur hårt man än blåser - blir sfäriska, ha suttit rak i ryggen, pigg i blicken och med pennan i högsta hugg, märkte jag hur jag efter varje paus säckade ihop ett snäpp. Under sista timmen, då en farligt entusiastisk studentkår presenterade sin verksamhet, märkte jag hur jag försiktigt och långsamt (obemärkt?) lutade huvudet bakåt mot ryggstödet och - för en kort stund - slöt ögonen. Gjorde jag detta i protest? Försöker verkligen ge kåren en chans, de tar ju avbrottsår för hela grejen, men kan ändå inte uppskatta dem eftersom det står Spex skrivet i fejan på dem. Jag bara kan inte. Inte ens när vice ordförande humant påpekar att han är tvåbarnsfar. Han pushar minuten efter för att vi ska gå till kårpuben ikväll - men enbart om vi på papper kan bevisa att vi har betalat kåravgiften: "Swedbank har öppet till 18:00, om ni snabbar er så hinner ni!". No way papa, jag ska med första tåget hem till Götet.

Skolan verkar bra och jag är glad. I övrigt förvirrad. Bor i en byrålåda på Frölundaborgs allé med min kompis Joanna och en annan som heter Ida. Och en som heter Kalle. Men som är ute och seglar. Fönstret står på glänt och utanför kör spårvagnen förbi. Ett milt monsunregn faller i denna tropik. Jag tror jag måste le åt hösten.