I'm the piano man?

Så idag var det dags för mig att gå till musikhuset för att tigga om en plats på tillvalskursen musik. Inte oväntant glömde jag lämna in inlämningslappen (som alla lärare och elever påminde varandra om att lämna in senast fredag klockan 11) och stod därmed inte med på någon av deltagarlistorna för de olika kurserna. Jag måste verkligen sluta bete mig sådär, snart gäller det något viktigt som inte kan lösas i efterhand genom att en snäll klassföreståndare säger att såklart kan man glömma saker, hur lätt som helst faktiskt det händer alla någon gång ibland och såklart har det varit mycket info för våra små öron nu såhär i början, och så skrev hon upp mitt namn där under alla andra namnen. Och musikmajen Pär sa även han att det var heelt luuugnt, även om vi blir en gigantisk musikgrupp. Tack
Inte för att jag egentligen vet varför jag ville skriva upp mig på musik? Det enda jag ville skriva upp mig på av alla tillval som fanns var bollsport onsdagar klockan 15 men då har vi spanska och det gör mig förbannad. Här han man sett fram emot att lira fotboll i folkskoleanda och så slutar det med att man tigger musikplats. Jaja
Folk på kursen ville lira i band, ensembler osv och när turen kom till mig hade jag egentligen ingen aning om vad jag gjorde där. Aldrig varit i ett musikhus tidigare. För att inte verka sämre än andra nämnde jag i förbifarten mina år (rör det sig om år? Jag minns det bara som en lång tid utan större resultat) på kommunala musikskolan tonhöjden där jag under Vidars ledning försökte lära mig lira gura. Något jag ju dessutom återupptog i Nicaland, där jag även (my god) fick hybris och köpte en gitarr av bara farten. Den var blänkande fin och av mycket gott märke. Rörde den förmodligen tio gånger sammanlagt, varav fyra för eget bruk och resten då jag lånade ut den till Kyrre. Kunde ju dessutom inte ta med den hem sen och skänkte den till Simen som lovade förvalta med omsorg. Jag insåg att jag kanske borde ge mig själv chansen att lyckas bättre med något annat instrument och hävdade ett brinnande intresse för att lära mig spela piano, något som jag faktiskt sagt att jag velat kunna så länge jag kan minnas slog det mig senare. Dessutom, tillade jag, skulle jag vilja lära mig mixa musik. Musikmajen var nöjd och bad oss formera gruppper och nu är jag i pianogruppen helt plötsligt och det känns föträffligt faktiskt. I'm the piano man!

Annars går mina tankar till min högerarm som kommer vara paj av träningsvärk imorn. Ikväll var det volleyträning ju och det blev en riktigt komisk episod av precis alla skäl. Kanske för att Fernando vägrade spela utan afroperuk och guldkors i kedja runt halsen, eller för att gvk-bruden tog allt på blodigt allvar i sann klubbanda och genast formerade sina trupper för anfall, eller för att en som heter muhammed kallas moe (simpsonstankar) och för att vi under hela träningen lyssnade till reggeton på högsta volym. Kanske för att vi var säkert sex olika nationaliteter på plan och språkförbristringarna haglade. Kanske för att nätet är en gåta och vi bara har en enda boll. Det ska bli intressant och se om vi kan utvecklas till det skollag som Fernando så drömskt ofta talar om. Vi ska vinna pokal och tåga in på skolgården som segrare, lyder hans mantra. Ja jesus

Imorn har vi vernissage på kvällen vilket känns som double zuno eftersom jag missar den planerade fotbollsmatchen. Men visst skolarbete går före och det kommer bli en mycket intressant vernissage. Det har varit ett konstant fotande i en vecka nu och det skall bli intressant att se vad alla har lyckats prestera.

Private emotions med Ricky Martin feat Meja håller fortfarande, god natt