I gotta go

Som vanligt är de sista dagarna i Älmis bra dagar och sen är plötsligt tiden slut. Så imorn åker jag med tåget norrut till Götet där jag möts av en avlägsen släkting med intressant bakgrund som sjöman på de sju haven. Det är en berest man som verkar ha hängt runt endel i Sydamerika, han name-droppade Ecuador under vårt telefonsamtal häromdagen och talade om de olika städerna likt vore de goda vänner. Sina spanskakunskaper värderade han som enkla, på konversationsnivå. Jag tror det blir ett trevligt möte, hursomhelst praktiskt då han skjutsar mig och min vän den enorma packningen till och från stationen. Thank god

Dagen har varit häng på byn, en by som verkar blomstra dessa dar. Inser att jag i stort sätt aldrig upplevt hultet under en lördagsförmiddag eftersom jag alltid jobbat denna tid då jag varit hemma så länge jag kan minnas.. Men wow Älmhult lever verkligen dessa dar, glada människor överallt och särskilt på gågatan förbi hatten. Alla sa tjena tjena till varandra och stannade för en chat, många nyfödda ungar och stolta mormödrar fanns även att se. Jag och P cyklade till second där vi blev fast en lång stund, förmodligen Älmhults mångkulturellaste plast och precis alla var där. Jag tjackade sex ramar och var glad resten av dagen.

Har även bjussat familjen på avskedsmål i form av en utsökt gryta jag lyckades laga ihop. Det blev stående ovationer och samtal med fokus på vår borgliga regering. Vi lyckades även med ett peptalk riktat till Fridon. Denna ängel har ibland lite svårt med att inse hur lycklig hon är. Lillebror bjöd på, vad man numera får säga, storartat engagemang och såg mig djupt in i ögonen samtigt som han sa de magiska orden "tack för maten Johnny, det var gott", innan han lämnade för roligare saker (kompisar från fel sida landskapsgränsen med tillhörande skrälliga femtonårsfordon). Tack Knubbis löd svaret, vi har just lurat honom att vi alltid kallade honom för Knubbis när han var liten. Frågan är varför vi inte gjorde det? Ja sen körde han iväg och gjorde eventuellt hjulspår på gräsmattan, det senare i skrivande stund ej bekräftat. Synd om lillebror ifall så är fallet.

Annars lyssnar vi mest på soundtracket till Mama Mia, sjunger och dansar galna danser i köket. Just det, jag försöker underlätta mitt kommande tid dessutom, genom att packa enligt mig smarta saker så som en kåsa från scouterna, sjutusen sladdar och adaptrar till alla jävla nödvändiga redskap som denna tid för med sig samt böcker på tyska för att inte glömma bort mitt passionerade tredjespråk. Försöker även trycka ner så många tavlor det går, men väskan är egentligen full sedan länge. Det blir ett kul skämt när jag ska på tåget.

and now you're working in a bank
the family man, a football fan
and your name is harry
how dull it seems
yet you're the hero of my dreams

Ps. Alla som har lämnat skunken, kom tillbaka! Facebook är giftigt, jag lovar