Ich bin am Arsch
Ich bin voll am Boden
Tillbaks efter underbar helg i Malmö bland många fina vänner (tack för att ni alla återfinns i samma stad)(synd att jag inte bor där)(men jag bor ju här nu)(det är också bra). Lyckades inte engagera mig sådär enormt i ESF men jag gick i demonstrationståget/paraden genom Malmö stad i fyra timmar tillsammans med bolivianer med flöjtar och andra som hade hoppet. Det var så fint alltihop att jag nästan ville bryta ihop, det var som att vi var enade mot all skit i världen och just där och just då kändes det som att vi kunde besegra precis allt. För allt är fel.
Imorn åker vi till bokmässan i Götet för att bland annat lyssna till Ernesto Cardenal, nicaraguansk poet, författare och konstnär. Finns även en mängd andra föreläsningar inplanerade, vi kommer hänga på internationella torget där det handlar om världen.
På fredag ansluter förhoppningsvis även G för en helgvisit här på ön. Dessvärre måste helgen gå i studandets (att studa = att plugga. skum slang från Partychristin med ursprung: Lidköping) tecken eftersom vi båda har sjukt mycket att läsa. Men ett sista möte är högst nödvändigt innan mi amiga G drar till Nicaland för fem månader. Jag vet inte men fem månader i Nica är en livstid på många sätt. Patria libre o morir!
Annars varvar jag alla studier med promenader med min gulliga kompis Julia, volleybollträning med allmänt galna typer, straffläggning på stora fotbollsplanen, cykeltur till affären för att köpa snus och dylika aktiviteter. Jobbar även hårt på att få igenom ett beslut om kollektiv morgonlek i DURklassen. Den enda jag verkligen har med mig är Julia, övriga är alla sjusovare precis som jag egentligen. Men det vet ingen här, här tror alla att jag är en friskusmänniska. Och om det är vad de tror så måste det ju på ett sätt vara sant? Jawohl, 1-0
God natt
