Sag es Mal auf Deutsch

Vi är i december igen (var vi inte nyss här?); jag fortsätter förundras över tidens gång samtidigt som jag kämpar med att leva varje sekund fullt ut. Vilket förvisso är ganska enkelt här på skolan. Pianospelandet går framåt, det är en nytt intresse helt klart(själv ganska förvånad). Volleyn börjar också ta form och en engagerad trupp har bildats, seten blir ofta otaliga och timmarna försvinner och sen är det nästan natt och då påbörjar jag en spansk text. Jag gillar livet.

Jag följde julkalendern de fyra första dagarna, den femte försov jag mig och nu känns det inte längre värt. Men det var en fin morgonstund, att släpa sig upp, slänga sig i soffan och vakna till ett enligt mig själv ganska risigt försökt till julkalender. Det var bättre för. Jag undrar allt oftare vad som inte var bättre förr?

Förra helgen var jag hemma i Älmis, eller större delen spenderades i ärlighetens namn på skånskt territorium; jag for till Önnerstad för att påbörja en dokumentärfilm om hur det är att vara ung och funktionshindrad i ett modernt svennesamhälle - "hur blir du bemött?" var en av de många frågorna jag ställde filmens huvudrollsinnehavare - den underbara Fridon, ofta (inte alltid) glatt svarandes på mina frågeställningar, med känsla såväl som förstånd. Gud jag har en upplyst syster!

Här på skolan har det mest handlat om att jag har börjat prioritera spanskan framför andra skolämnen, svårt men rätt. Jag experimenterar för tillfället med konjunktiv imperfekt samt konditionalis - det finns så underbara spanska former: breathtaking. Hoppas därmed snart kunna bemästra denna konst.
Har även fördjupat mig i de få faktauppgifter som finns gällande GMO (Genmodifierade organismer), och inser att vi fan inte har någon aning om vad vi stoppar i oss eller var det kommer ifrån. Att handla från lokala uppfödare/odlare alternativt bli självförsörjande verkar vara enda alternativet om man vill veta säkert dessa dar. Jag förstår mer och mer att vi måste vara kritiska mot det mesta i denna globaliserade moderna skitvärld som vi lever i. Jaja

I helgen kom Joanna på besök till ön och som alltid uppskattar jag människor som spontat slänger sig med tyska uttryck, det gör allt så mycket mer värt! Vi drack cuba libre, spelade TP (jag vet galet) och pratade om världen. I lördags åkte vi mot fastlandet för att gå på Nef och kika på en jazzkonsert. Vi mötte även upp Tove som gjorde en blixtturné i helgen. Trevligt häng med jazz som förenande faktor, jag gillar jazz. Håller för övrigt på att lära mig en jazzsång på piano. Ma gad!

Ikväll har vi spelat volley i två timmar och sen bjöd Babak på en iransk gryta som han hade kokat ihop. Mycket exotiskt var att den bland annat bestod av torkad lime, en otrolig smaksättare!

På onsdag är det den internationella dagen för mänskliga rättigheter och vi skall åka till Götet för att delta i en kurs anordnad av svenska FNförbundet. Jag tror på en lärorik dag med engagerade själar!

Just det: de som vill får gärna gå in på grammis.se och rösta på årets barnskiva med Khala Uma. Det hade varit bäst med andinska toner i globen!

Snart är det jullov. Hjälp! Jag måste plugga.
A dios