Nicolai Dunger, marry me!

Solen - Nicolai Dunger (baserad på en dikt av Edith Södergran)

Igår fann pappa en gamal dagbok som han skrev i när han var 16 år. Den var liten och röd och innehöll mest konstateranden, korta skilldringar eller kommentarer till aktuella händelser. Mamma frågade vad det stod dagen efter att de träffats första gången på stjärnborgen, alltså sjukt många år tillbaks, pappa läser upp: kom ihåg: Eva Magnusson 9F. Detta följdes av något högst oläsligt varpå mamma frågade vad som stod näst. Hellmutti har fått mässlingen (alltså pappas tyska farbor). Det här räknas in på min topp 5 lista av roliga ögonblick helt klart. Jag skulle ge ganska mycket för att få möta min far 16 år gammal, jag kunde gett honom några öl exempelvis, det framgick nämligen snabbt vara ett genuint intresse på den tiden. Jag vet inte men ibland tänker jag att allt verkade roligare förr, fler folk var galna osv: man stal saker, målade om och sålde vidare, man hade riktiga fylleslag med alla man kände och jag kan tänka mig att man var snyggt klädd precis hela tiden. Man knegade ganska hårt och sen blev det avlöning 465SEK, man lånade ut 25 till far sin och tog sedan roddbåten till lokala dansen. Där dansande man med sitt livs kärlek hela natten ända tills man blev utslängd. Man var vuxen när man fyllt 16 och det var en kul grej liksom. äsch vad vet jag, förmodligen var det precis som nu: endel bara längtar hjärtat ur sig inför att bygga hus, skaffa kids, hunden och hela köret. Andra vill bara vara unga och aldrig bli äldre, aldrig sluta tänka revolutionerande ungdomstankar och skriva saker på armen.

Idag är en stor dag, idag ska jag genomföra massa saker utan att bli sittandes med precis allt annat. Jag ska försöka vara effektiv, det blir en utmaning. Samt jag väntar viktigt svar från Herr Maschofski ang förra terminens fortfarande bultande hjärta: KRT (Karl-Röttger-Tagesschule). Jag måste veta att kidsen har det bra. Fast det är väl där skon klämmer..

Nu är det kaffe med min vän Anton. Och jag har precis ingen cykel alls.