Message

Är lite skeptisk mot google. Återkommer med ny adress!

So long!

Jävla packning

Förut brukade jag gilla att packa, men tider förändras. Att packa kan vara något av det värsta jag vet dessa dar, kanske inte just själva grejen; att ta en sak och stoppa ner i storryggan - men tanken som måste föregå handlingen. I detta liv kan jag knappt tänka längre än morgondagen, att packa för ett jullov känns således omöjligt. Bestämde mig för att freestyla en packning, men jag vet att jag kommer ångra det. En bra sak är ändå att jag ska jobba i stort sett hela lovet, vilket innebär att Maxi har min garderob. Sweet Maxi!

Känns för övrigt som att jag börjar kunna hantera - och fram för allt distansiera mig ifrån- min upprördhet över diverse hantering av sociala frågor i världen och Sverige. Det tog mig alltså en termin. Fast förut idag fick jag så ont i ena hjärnhalvan att jag på riktigt trodde att jag fått en stroke, kändes som att halvan förlorade känsel och domnade bort. Detta skedde efter ett föredrag om prostitution i Sverige - i Göteborg. Kanske tar jag hellre ilskan, än nära-döden-känsla. Ja mycket hellre.

Alla som säger att prostitution borde legaliseras för att, i detta fallet, kvinnan själv har rätt att välja vad hon vill arbeta med borde tänka om. Kvinnor som prostituerar sig har uteslutande en social ryggsäck fylld med våldtäkter, incest och misshandel - en skev verklighetsuppfattning och en önskan om att gång på gång spela upp traumatiska händelser, i hopp om att få ett bättre slut på dem och kunna gå vidare. Men den förnedring och maktlöshet det i sig innebär att sälja sig själv är knappast ett sunt startskott för att gå vidare. För övrigt består gatuprostitutionen i Göteborg numera uteslutande av traffickerade kvinnor från Nigeria och Rumänien. De har konkurrerat ut de svenska kvinnorna. De är djupt skuldsatta, i beroendeställning och saknar papper. DET ÄR SÅ JÄVLIGT ATT JAG INTE VILL TÄNKA PÅ DET MER JUST NU.

Nej nu packar jag klart, imorn har jag sista föreläsningen innan jag drar söder ut. Romer och socialpedagogik, ska bli mycket intressant. Happy hollidays everyone!

Fru gud

Fru gud! Idag sov jag till 14:00. Vaknade av att Partychristin ringde för andra gången. Känns ändå OK efter helvetesveckan och gårdagens fest, där jag blev packad av två starköl.

Förtvivlande att de i stort sett kommit fram till INGENTING under det två veckor långa klimatmötet. Och folkets protester spelar ingen roll när det handlar om pengar. Uppgivet och förbannat, och hur mycket PENGAR kan inte mötet ha kostat; polisiära insatser, skyhög säkerhet kring Obama och andra maktmänniskor, ja all organisation, all förberedelse. En siffra som jag inte ens vill veta. Men det känns skamligt alltihop.

Snart kommer P-C hit från Lidköping, ska bli fint att återse min kära sambo från Billströmska - som är precis lika slarvig som jag själv (eventuellt ännu värre). Maggan kommer också och vi ska laga måltid och dricka vin. Jag tror på en fin anda.

Japp

Yet another wednesday

Ännu en tuff onsdag, det är veckans killer alltså. Lång dag, många aktiviteter, ingen tid för käk.

Idag försökte demonstranter i Köpenhamn storma Bella center, där klimatförhandlingarna hålls och det gick vilt till i konfrontation med polisen. Jag har inget till övers för våldsamma metoder; stenkastning, raketskjutning och dylikt - men jag beundrar de som på något sätt ändå går längre än en fredlig demonstration. De som förstår att demokrati är en sak och aktiv politisk handling en annan. De som tar sig in i plenissalen, där alla regeringscheferna sitter, och ställer folkets krav, skriker slagord och blir utstirrade. Politikerna skruvar på sig och plötsligt befinner sig verkligheten i samma rum mer än den gjorde alldeles nyss. Och utanför står tusen människor i snökylan och kämpar för livet, mot polis som bara gör sitt jobb, mot byråkrati och mot en värld styrd av kapitalet.

Sen håller Evo Morales tal, som första regeringschef, och kritiserar USAs snåla budget för att bekämpa klimathotet. Una vergüenza!
Och radio rapporterar att förhandlingarna går trögt och tiden håller på att rinna ut i sanden. Och Sveriges mediaklimat är blått rakt igenom och polisiära åtgärder är det enda som skildras kritiskt vad gäller klimatmötet, det enda som skildras överhuvudtaget, för övrigt. Det är också en skam.

God natt

Musikhjälpen = farligt beroende

Nytt beroende. Skit också. Musikhjälpen i p3, glasburen som finns på avenyn med Timbuk, Ametist och Christer, som sänder 24/7 i en vecka. För kampen mot malaria - som dödar ett barn var trettionde sekund i Afrika. Sinnes

Jag är fast och var således uppe till tre i natt. Nu är problemet att jag har önskat en låt (för varje låt man önskar kan man välja att skänka 50, 100 eller 200 kr till kampen för att bota malaria) som, vad jag vet, inte har spelats än. Nu känns som att jag inte kan stänga av radion i rädsla för att min låt kommer spelas när jag inte hör. Övervägde att skita i träningen på grund av detta, men åkte, och tänkte hela tiden på om jag missade min önskningslåt. Mein Gott

Slutade med att jag åkte hem tidigare från träningen

Bullbak i rensopad läga

Känner mig ganska stolt. Dagen började med att jag gick upp (!), pallrade mig till Mariaplan och hittade Gunnars port på första försöket (!). Där hängde, som bestämt, boken Funktionshindrade i välfärdssamhället = han hade kommit ihåg att hänga ut den (!). Sen gick jag till Ica nära i Majorna och köpte bland annat julmust, clementiner, frallor och jäst. Sen letade jag upp Majornas livs, hittade även dit på första försöket (!), och hämtade ut Idas paket skickat från Kumla. Ida har rest till Indien och har inte tid att hämta ut fantasyböcker hon köpt på tradera. Tur att jag gör det åt henne.

Sen tog jag vagnen hem och svängde raskt ihop en bulldeg utan större svårigheter (!), la den på jäsning och rensopade lägan. Sen ringde det i telefonen och jag gick för att möta mina gäster som skulle hjälpa till med bullbaket. Två vilda barn och deras mamma. Några timmar senare var bullarna klara, brända men ändå, och lägan som just varit rensopad var nu allt annat än just det. Mjöl på golvet, pärlsocker likaså, sterarin på bordet, på golvet, på väggen. Vatten på olika ställen på golvet, färg på bordet, disk i mängder, julmust på golvet. Saker precis överallt, kranen på inne på toaletten. Fru gud vilket liv! Sen gick vi ut och kollade på djuren i slottskogen istället.

Svårt det där med hyperaktiva understimulerade barn och gud vilken reaktionsförmåga som föds

HISTORISKT

Åker swebus express tillbaks mot Göteborg. Funderar lite kring helgens händelser... Svårt det där med fredliga demonstranter och militanta aktivister i en stor folkmängd. Människor vars mål varken är att kasta gatsten i huvudet på polisen eller att krossa samhällets strukturer - bokstavligt - blir drabbade; får sitta på marken i timmar, bakbundna i decemberkyla. Polisen jobbar för att demon skall kunna fortgå, för att 100 000 människor ska nå målet Bella Center. Hatet föds på nytt, all cops are bastards. I så fall är ju alla demonstranter det också. Man måste göra skillnad på poliser som gör sin arbetsuppgift och poliser som är dumma i huvudet, på samma sätt som man inte kan anklaga alla demonstranter för att vara stenkastare. Men jag har en känsla av att polishatet bara växer just nu, överallt. Och det känns förbannat synd. Hos mig växer hatet till de svartklädda personer som kastade första stenarna, som krossade fönsterrutorna på en fin gammal byggnad - och som sen kastade raketbomber mot polisen så det small högt. För då tog föräldrar sina barnvagnar och avlägsnade sig från tåget. Samma sak gjorde äldre personer. Och samma sak funderade jag på att göra. Himlen blev svart och en hotfull stämning gjorde entré. Ingen lyssnar på någon som kastar sten, som vandaliserar och förstör, som skrämmer andra människor - som har som enda målsättning att krossa polisen. För polisen har ingenting med klimatavtalet att göra.

Tar med mig det positiva istället: 100 000 människor från hela världen sluter upp för att påverka och kräva ett rättvist och hållbart klimatavtal - NU. Hundratals organisationer som målinriktat har jobbat för detta, ideella krafter som tror på demokratins kraft att förändra - som tar ansvar! En gigantisk organisering av sovsalar, soppkök och infocenter för alla demonstranter. Stort. Och så den hoppfulla och kamratliga stämningen. Det kändes historiskt av många anledningar.

Nu är det upp till varje enskild person i västvärlden att ta sitt klimatansvar. Att ta sig en titt i sin egen skattkista och kolla efter hur man själv lever. Det tänker jag verkligen göra!

Glöm inte dra bonuskortet

Alltså. Sen jag flyttade till Göteborg har jag fått en bonuscheck från ICA på minst 50kr varje månad. Jag skäms! Men jag handlar rättvist, det skäms jag inte över. Sjukt lång dag i Trollhättan idag, vi besökte den mest segregerade skolan i stan, i Kronogården, som blott har sex svenska elever. På frågan hur de tyckte att de lyckades med integrationen svarade skolans socialpedagog: Jag tycker vi lyckas bra! Här samlas människor från hela världen under samma tak, ja förutom svenskar då. Fan vilken ironi - i Sverige!

Imorn åker jag till Malmö för att hänga med G och på lördag är det demo i Köpenhamn. Det blir fett!

Nu ska jag packa sen sova. Trötta tider va!

Tack tant!

Vaknade av att vår tant i basgruppen ringde och meddelade att gruppen kommit fram till att jag borde vila.
"Vi såg på dig igår att du var helt förstörd och det känns inte bra. Så ta nu och dra upp täcket till näsan och somna om, det förtjänar du!"
Ok tack kära människa, var det enda jag hann tänka innan jag somnade in på nytt. Basgruppen är fin alltså, den ser saker man inte själv märker, att man är helt jävla utmattad till exempel.

Nu ska jag till barngruppen!

Rörande valseger

Evo Morales blev omvald i söndagens riksdagsval i Bolivia. Blev så glad att jag skrek rakt ut på spårvagnen i morse när jag läste det i Metro. Läs mer HÄR, det är verkligen helt fantastiskt vad denna man har åstadkommit!

Deckade i tre timmar efter skolan och höll därmed på att försova mig till volleybollen. Tur att jag vaknade för idag satt mina smashar precis som jag ville - i golvet!

EVO, AMIGO, EL PUEBLO ESTA CONTIGO

Ny upplevelse

När jag vaknade idag kunde jag se bara väldigt begränsat. Tittade mig själv i spegeln och insåg att enorma påsar under ögonen var så stora att de blockerade ögats sikt. Såg ut som en allergisk reaktion men var bara ett resultat av en vardag som innehåller lite för många aktiviteter just nu.

Gnugade ögonen en stund och sen var allt normalt.

För tidigt för en söndag

Herre gud, vad håller jag på med! Efter världens förmodligen mest stressade vecka nånsin ställde jag igår natt alarmet på 08:00. PÅ EN SÖNDAG. Insåg skämtet när jag vaknade och somnade om till 10:30. Men ändå, jag vet inte hur jag tänkte där i den sena natten. Vad skulle jag upp 08:00 och göra? Jag behöver ju vila ut så jag är fräsch inför nästa monstervecka.

Natten gör saker med en, helt klart. Den får en att tro att man är en superhjälte av sällan skådat slag.

Jag är stolt över att jag inte lyckades lura mig själva att gå upp så tidigt.

Storstadsproblematik

Bussen eller cykeln till Ica Maxi?

Nada

Nu har jag i stort sett inte gjort någonting alls på två hela dagar. Bortsett från gårdagens vaccinering då. Har för övrigt sjukt ont i armen. Men det hela är skumt, att inte göra någonting. Känns som att jag gör det i protest mot något, men vet inte riktigt mot vad. Drar runt i pyjamas, käkar glass, ligger i sängen och kollar på scrubs, läser lite om Sveriges asylpolitik, kollar ut genom fönstret och funderar på om jag ska gå ut, bestämmer mig för att inte göra det - LYSSNAR PÅ RADIO. En fredag får en helt annan betydelse om man har gjort massa saker hela veckan och sen slutligen kommer hem till en fredagkväll. Annars är den ingenting, jag lovar. Eller den är ju veckans nummer av Dagens ETC och fredagsflörten i Christer i p3, men annars...

Kanske handlar det om att den här veckan från början var så galet fullbokad att den inte skulle funka. Så jag tog time-out i halvtid och återvände aldrig in i matchen. Känns ganska rätt gjort ändå. Man ska akta sig för väggen när den är nära.

Sveriges kyrkor har gått ihop i Sveriges kristna råd och sammanställt en bra rapport om vad som felar i den svenska asylhanteringen - och ger förslag på hur den kan förbättras. Mycket läsvärd! HÄR finns den.

Tog mig samman omkring 17:00 och bokade in en fredagsöl med Chiefen och Julle. Bra sak!

Am now protected against swine flu

Vaccinerad i vänstra armen, svimmade inte, sa att jag kunde sitta trots att sköterskan såg på mina ögon att jag ville ligga. Det handlar om att utmana sig själv. 1-0! Var för övrigt ett ganska komiskt scenario, människor var vilsna och stressade i blicken, några gamlingar försökte tjata till sig vaccinet men fick samma svar varje gång: reglerna gäller människor UNDER FYRTIO ÅR JUST NU, DET SPELAR INGEN ROLL OM DU VÅRDAR EN CANCERSJUK MÄNNISKA I HEMMET. Sura miner. Själv stod jag redan från början ganska långt fram i kön, mest av en slump egentligen. Det komiska var att kön slutligen blev så lång att den gick ut genom entrédörrarna - ut i regnet. Efter en stund kom en sköterska fram och sa till oss alla i kön att vi måste formera oss mer fördelaktigt för de som står ute i regnet. Då gjorde vi det och de som var genomdränkta fick tak över huvudet. Men de såg inte så värst arga ut. Min teori kring detta är att ifall man står tio meter från det omtalande vaccinet, så käftar man inte över lite regn. Man väntar snällt in miraklet.

Inväntar biverkningarna men det är lungt än så länge. Har bunkrat med massa mat ifall jag blir sängliggandes. Känns vuxet!

Annars försov jag mig idag och sket i att ta nästa tåg till Trollis. Försöker minnas vad det var som hände där i den tidiga gryningen, och om jag inte minns fel så resonerade jag väldigt länge med mig själv. Kom fram till att en dag med basgruppsarbete skulle knäcka mig och att jag nog skulle arbeta mer effektivt hemifrån. Vi gör ett temaarbete om asylsökande för att belysa dessa människors sociala utsatthet i samhället. Hittills har jag varit konstant upprörd, ämnet bor i mitt hjärta och det är svårt att hantera okunskap, ogenomtänkta kommentarer och känslor av att alla inte förstår det som jag gör. Visst kan vi enas om att det är så fruktansvärt orättvist alltihop, men jag får ändå känslan av att främlingsfientligheten finns närmre än jag någonsin hade trott. Frustration. Omvandla i handling. Sen är det ingen enkel uppgift att arbeta demokratiskt i en grupp med åtta personer, utan utsedd ledare. Det är tidskrävande och stressigt. MEN ACK SÅ LÄRORIKT.

Göteborg är grått och det påverkar själen tror jag, alla jag pratar med känner sig nerslagna. Men det är fint ändå, naturens gång. Löv faller, bryts ner och förmultnar, det regnar och blåser och allt känns jävligt. Sen kommer våren lika ljuv som vanligt. Liberation is a childbirth, som min nya idol Paulo Freire har sagt.

Inga möss på ett tag, nåväl, inga synliga spår efter dem i alla fall. Tycker mig dock höra dem springa runt i väggarna på kvällen och inser att jag börjar vaggas till sömn av dessa små ljud av tassar.

Back to work = Migrationsverkets hemsida.
Ciao

Influensavaccinet. Va?

Kära Mamma och Pappa

Jag lovar att snart återkomma med mina dagliga rutiner här på bloggen. Men först vill jag höra era argument ang. influensavaccinet. Det är slut på Högsbo vårdcentral och lär inte bli aktuellt förrän i början av nästa vecka. Men ändå. För- och motargument tack! Pallar inte läsa om det i tidningen mer... gjorde det aldrig ens från början.

Nu går min vagn om sju min. Motionsvolley!

Första hemtentan klar: 1-0

I am back!

Just lämnat i min allra första hemtenta på Högskolan Väst, min andra i livet. Den första kommer jag aldrig glömma, kanske främst för att den skrevs i ett från början till slut paniskt tillstånd i Nicaragua. Det började med att alla, under sista samlingen på kursen, fick tentan - eller hjemeksamen, som man sa på norsk. Funderar för övrigt på vad skillnaden är, för jag minns att den skulle innehålla ett stort antal fler tecken än denna svenska hemtenta. Kanske var det rent ut av en a-uppsats jag skrev där på andra sidan jorden? Hur som helst. Efter att alla fått hjemeksamen så softade vi runt ganska länge, i alla fall jag och G - nu i efterhand känns det inte som att alla andra gjorde det, vi intalade oss nog bara det. Vi tog lång tid på oss att utreda temat, ändrade frågeställningar ett par, tre gånger osv. Sen börjades det, långsamt. Vi satt och läste lite, skrev något ord på datorn, kände oss ganska nöjda över att ha kommit igång. Jag minns att jag sa det högt: "Nu har vi kommit igång!" och gud vad bra det kändes, det var en seger! En seger jag tog ut i förskott märktes sedan snabbt. För i takt med att vi började jobba med hjemeksamen, började övriga blir klara med hjemeksamen - och lämna casa santiago de los caballeros för att ge sig ut på äventyr i Centralamerika. Jag minns så väl hur vi satt i stora rummet, på golvet, med varsin laptop i knäet och en stor fet fläkt emellan oss. Och skrev paniskt. Vi visste nog inte riktigt vad vi skrev, men det kändes ibland väldigt bra och oftast väldigt förvirrande dåligt. En efter en droppade norrmännen av, kom in till oss i allrummet, kramades, önskade fortsatt lycka till, ha ett bra liv, vi hörs på facebook (kanske), osv osv och så var det ännu en fet backpackrygga som gick ut genom portarna - som var fri. Där satt vi och grät och svettades och åt bröd från bageriet och rökte tusen cigg i minuten. Det var en smärtsam process på precis alla sätt och vis, det var en känsla av att VI KOMMER ALDRIG KLARA DET HÄR.

När det slutligen bara var vi och två personer till i hela huset, som från början varit bebott av ett tjugotal, så beslutade vi oss för att dra. Jag tror vi befarade att bli fast för alltid annars. Och dessutom var vi ju nästan klara.. eller? Vi beslutade oss att dra hur som helst, skriva färdigt dit vi kom - vi hade kommit till en punkt där vi förstod att problemet var platsen vi var på, inte att vi var ineffektiva och inte hade läst knappt en enda rad i kurslitteraturen under terminens gång. Allt var ju på engelska! Skitsvårt!
Kort sagt, vi rensade ut rummet i panik (VI MÅSTE DRA VI MÅSTE DRA VI MÅSTE DRA), dumpade allt på Fredericos rum, gjorde en gemensam packning i Gs rygga och tog bussen till Managua. Sen flyget till Corn Island på östkusten. Osmart drag, skulle det visa sig.

Corn Island är en liten ö, inte särskilt turistifierad - varför det bara fanns ett enda internetcafé. Fine, dyrt var det, men där kunde vi sitta och skriva. Och det gjorde vi. Vi satt i timmar och skrev och skrev och det var asvarmt och stressen var total. Sen: en dator får virus, min dator om jag inte minns fel, och de bestämmer sig för att stänga internetcafét en tid fram över. VA? Vi tog nästa flyg till fastlandet, deadline närmade sig med stormsteg och kanske mer än någonsin tidigare kände jag: Fan, det här kommer faktiskt inte gå vägen.

Checkade in på ett hostel med flertalet datorer och Internet. Fint. Där skulle vi kunna sitta relativt fokuserade. Ett problem uppenbaras genast: På Corn Island fanns den senaste versionen av officepaketet, min hjemeksamen är sparad i docx-format och kan inte öppnas på hostellets datorer. Fine. Går till ett vanligt Internetcafé för att öppna det där. Inser snabbt att inget Internetcafé har senaste versionen av Officepaketet. SÅKLART INTE. Frågar mig fram överallt, känner paniken stiga, vad fan ska jag göra? Mitt arbete är sparat på en dator som har virus, på ett Internetcafé som har stängt, på en ö i havet.

Från någonstans blir jag tipsad om ännu ett Internetcafé, en bit bort. Hittar slutligen och frågar vänligt personalen om det är sant: Har ni verkligen senaste versionen av officepaketet på era datorer? Ja det har vi, på den där datorn. Hon pekar på en upptagen dator, framför sitter en mycket fokuserad västerlänning, han har en extern hårdisk inkopplad och ser minst av allt ut att vilja bli störd. Jag tvekar i tio min innan jag försiktigt pickar på hans axel. Ursäkta, men jag MÅSTE öppna ett dokument på den här datorn, spara i annat format och maila iväg det NU GENAST. Går det bra? Får ett besvärat grymt till svar om att jag i så fall får vänta en stund. Tack gode gud. Såklart kan jag vänta en stund du snälla snälla idiot. Jag lyckas sen äntligen öppna och återse min hjemeksamen, mitt slit, sparar om i vanligt format och skickar till min mail. Tackar gringon genom att yttra den klyschiga frasen: Thank you man, you just saved my life! Sen taggar jag.

Väl tillbaka på hostellet kan jag börja producera igen. Skriver som en galning. Visar sig att datorerna stängs av 22:00, skit. Vi sitter i två dar i alla fall. På kvällen ska det vara tyst på hostellet efter klockan 23:00 och G drar till toan där hon sitter halva natten och försöker komma till klarhet genom anteckningar och frustration. Det hela slutar med att vi går upp i gryningen dagen för deadline, är de första på datorerna och sitter där och skriver exakt fram till dead-line. Mailar in 08:01. Sen vet jag knappt vad som hände, men jag tror det kändes tomt.

Vi klarade det, skulle det visa sig några veckor senare; allt slit hade lett till en färdig produkt som visade att vi hade lärt oss saker under kursens gång. Och det hade vi, men det mesta lärde vi oss nog under panikperioden.

Kanske känner jag mig därför inte särskilt lättad över att jag lämnat in hemtentan nu, för den var aldrig ens en kamp. Jag satt från morgon till kväll i en dödstyst lässal på KTB, jag var redan från början väl insatt i litteraturen och även om uppgiften krävde endel arbete så var jag klar knappt två dagar innan deadline. Det var en Mickey. En Mickey Mouse.

Fint att allt jobbigt man går igenom ändå leder till något. Till att saker blir lättare i framtiden, till att man uppskattar när det går enkelt och bra. Men känslan av panik, frustration, stress och idioti... Jag saknade den.

Livsfarligt

Alltså hon norrländskan på Morgonpasset i p3 är i stort sett den roligaste jag vet. Känner för att hylla henne på något sätt, hon är klockren. Det går inte att förklara närmare, man vet om man vet.

Var tvungen att stiga upp i ottan för att cykla till stationen med en syster, hennes laptop, en sjukt tung IKEApåse med saker och (ovanligt) en gigantisk oljemålning. Tilläggas bör att min cykel saknar bromsar. RENT UT SAGT livsfarligt, och allt i ett stressigt morgonrus. Väl framme öppnades inte bussdörrarna förrän tio min senare, fyra min efter utsatt avgångstid. Förklaringen: chaffisen hade tagit sig en liten tupplur längst bak i bussen. Ja jesus

Nu ska jag susa ner utan mina bromsar till syster Lennart och ta mitt sista vaccin mot något jag inte minns. Mot allt det farliga som finns i det där Utlandet.

Ps. luften är full av luft idag

How deep is your love?

Lyssnar på något så stämningsfullt som karaokeversioner av alla Take Thats låtar. Det är helt klart en bal på slottet. Peppar annars inför smålandsvisit torsdag-måndag, känns välbehövligt. Jag behöver distans till mitt nya liv! Vet inte vad jag menar med det..

Läser om Barndomspsykologi - utveckling i en förändrad värld. Visst intressant men jag tycker egentligen att boken är för tjock och formuleringarna onödigt tunga. Har hängt i en lääässaaal stora delar av dagen och blev plötsligt så trött att ögonen sved. Då tog jag genast vagnen hem till en fryst lax. Och, bäst idag: gick till ekoaffären med Joanna - en svensk version av alla tyska biobutiker som finns i alla fall överallt i Ddorf, fullproppad med tyska ekovaror. Köpte en gammal bästis: apfelschorle!

Annars kineser som knackar på dörren stup i kvarten och undrar om jag kan starta om routern. Visst kan jag det. Måste vara jobbigt att vara så beroende av att grannen är hemma när nexxet krånglar. Möttes tidigare av lapp på dörren: "PLEASE check the Internet device! Thank you!" Skrivet i paniskt tillstånd, av bläcket att döma. Poor chineese exchange students alltså.

Just det: fick en grym sjal på posten av en kär syster som varit på visit i Berlin. Alltid fint att få ett paket innehållandes just det man just tänkte bege sig ut för att köpa. Telepati?

Fan, det känns som att jag peppar inför en semester alltså! Ses snart kära vänner hemma på bävern!

För övrigt bästa artikeln på dar, ETC är en grym tidning

Häcken är full

Jag har fortsatt häcken full, men klagar inte. Fast det är svårt när det hela tiden finns så mycket saker och så lite tid. Och bokhögen bara växer..

Jag har köpt lådor på IKEA, skrivit etikett och sorterat. Köpt en gigantiskt vid vinterjacka som jag överväger att lämna tillbaks, men har bara fyra dagar kvar att vela och tänker att jag borde hitta ett alternativ först. Men när finns det egentligen tid att gå in i en affär igen? Jaja. Läser om den förstående pedagogiken. Tänker varje dag att jag ska kuta upp på berget igen men fastnar i något annat, något inomhus. Fan jag tror jag behöver luft! Har hittat världens bästa Seinfeldavsnitt!

Nu ska jag överväga en springtur.

Just remember: it's not a lie, if you believe it.
- George Costanza