Åker swebus express tillbaks mot Göteborg. Funderar lite kring helgens händelser... Svårt det där med fredliga demonstranter och militanta aktivister i en stor folkmängd. Människor vars mål varken är att kasta gatsten i huvudet på polisen eller att krossa samhällets strukturer - bokstavligt - blir drabbade; får sitta på marken i timmar, bakbundna i decemberkyla. Polisen jobbar för att demon skall kunna fortgå, för att 100 000 människor ska nå målet Bella Center. Hatet föds på nytt, all cops are bastards. I så fall är ju alla demonstranter det också. Man måste göra skillnad på poliser som gör sin arbetsuppgift och poliser som är dumma i huvudet, på samma sätt som man inte kan anklaga alla demonstranter för att vara stenkastare. Men jag har en känsla av att polishatet bara växer just nu, överallt. Och det känns förbannat synd. Hos mig växer hatet till de svartklädda personer som kastade första stenarna, som krossade fönsterrutorna på en fin gammal byggnad - och som sen kastade raketbomber mot polisen så det small högt. För då tog föräldrar sina barnvagnar och avlägsnade sig från tåget. Samma sak gjorde äldre personer. Och samma sak funderade jag på att göra. Himlen blev svart och en hotfull stämning gjorde entré. Ingen lyssnar på någon som kastar sten, som vandaliserar och förstör, som skrämmer andra människor - som har som enda målsättning att krossa polisen. För polisen har ingenting med klimatavtalet att göra.
Tar med mig det positiva istället: 100 000 människor från hela världen sluter upp för att påverka och kräva ett rättvist och hållbart klimatavtal - NU. Hundratals organisationer som målinriktat har jobbat för detta, ideella krafter som tror på demokratins kraft att förändra - som tar ansvar! En gigantisk organisering av sovsalar, soppkök och infocenter för alla demonstranter. Stort. Och så den hoppfulla och kamratliga stämningen. Det kändes historiskt av många anledningar.
Nu är det upp till varje enskild person i västvärlden att ta sitt klimatansvar. Att ta sig en titt i sin egen skattkista och kolla efter hur man själv lever. Det tänker jag verkligen göra!
söndag 13 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar