Galna tider i Sucre kan rapporteras, carnavalen (arets fest och for endel de enda lediga dagarna pa aret) borjar idag och overallt kastas det vattenballonger, skjuts med enorma vattengevar, sjungs och spelas. Det ar kul att se kostymnissar (de fa som finns) bli drankta av farglada vattenballonger, det ar inte lika kul att traffas sjalv. Enligt familjen jag bor hos ar vattenkastningen en nyskapad tradition som haller pa att urarta. Jag ar beredd att halla med.
Annars kan jag inte ata nagonting utan att min mage ar ett tivoli typ, fick vid lunchtid idag ordern av mamita Magaly att inte ata nagot mer foran klockan 19 ikvall, da hon personligen ska utfodra mig med cocate och kex. Samt pa hennes inradan aven just besokt ett apotek for att kopa tio pasar florestor, mirakelmedicin fran naturen som ska gora mig till manniska igen. Annars ar det comida blanca som galler for mig i minst en vecka framover. Detta innebar: blott fortara kokta saker som fisk, potatis, ris, kyckling och i stort sett inget mer. Kul, har ar jag nu i smakernas hogborg och far bara kaka kokt. Adjoss kara frukter!
Annars hander det en massa som vanligt. Igar akte Tinnice och jag tillbaks till Betania, fridtidscentret for fattiga inflyttade ursprungsbarn som ligger en bit utanfor stan. Vi intervjuade mammor, barn, forestandaren Aurora samt hennes tva dottrar. Vi filmade och fotade. Malet ar en informationsfilm och en hemsida, ett forsok att stodja Betania sa att verksamheten kan fortsatta trots att den amerikanska misionar som just nu finansierar stora delar av kostnaderna formodligen kommer dra sig ur i borjan av 2010.Han ar gammal och pank. 200 barn ar beroende av att dagligen ga till Betania, detta for att fa hjalp med laxor (deras foraldrar pratar oftast bara quechua och kan inte hjalpa till med spanska laxor, dessutom saknar de ofta skolgang sjalva), fa ett mal mat samt for att ha nagonstans att ta vagen. Kvinnan som star bakom veksamheten har det formodligen storsta hjartat jag nagonsin skymtat och hon ar darmed en sann inspirationskalla. Vi har bra material och jag hoppas vi kommer kunna gora en insats.
Nu tankte jag bege mig uti farozonerna igen. Maste ta mig till skolan for att betala morgondagens utflykt.. hola agua!
Pa mandag tar vi somliga nattbussen till La Paz dar vi kommer vila upp oss en natt pa hostel, innan jag och Daniel beger oss mot el Alto och Chasqui. Forandringen kommer bli enorm fran hur vi lever nu. Sucre ar en konservativ medelklasstad dar ursprungsfolken ar i minoritet, medan el Alto ar den fattigaste stan i landet, helt dominerad av aymaraindianer. Nagot sager mig att jag kommer trivas battre i el Alto, men vem vet.
Ok Go!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ok, då gör jag ett försök till och hoppas att det jag skriver inte skall försvinna igen. låter helgrymt med karneval, wohoo! jag vill vara med! underbart, underbart. dansar du? segt med magproblematiken, kasst rent ut sagt. men du överlever, kankse kommer det några dagar då du kan käka frukt och grönt som inte kokts över eld, oder?
idag har jag, mor & far varit på move & walk i götet. verkar schysst, dock krockar min planerade vistelse med prag- resan och jag inser att prag är hundra gånger mer storartat och lockande än en träningshall med massa gymnastiska övningar man knappt klarar(till en början). en annan gång helt enkelt. till helgen blir det fotodag och förhoppningsvis frida kahlo- film med en klasspolare, kommer bli grymt kul! talk to ya later on luv! /freem
det är så spännande att läsa om allt du får uppleva och svårt att föreställa sig att det finns en värld där man varje dag måste kämpa för sin och sin familjs överlevnad. vi är just hemkomna från ö-riket och jag tänkte att jag nästan skulle kunnat göra vad som helst för att få stanna kvar i detta alpparadis. på måndag jobb igen men nu njuter jag av en sista kväll i älmet med mor och far. ok pussen
Skicka en kommentar