Jag bor nu i Malmö på lundbergsgatan i ett hemtrevligt kollektiv. Jag känner mig ofta som en asiatisk utbytesstudet, exempelvis när jag i all hast hängde upp all min tvätt på olika möbler i mitt minirum. Fick senare infon: Jonna, vi har ett ihopfällbart torkställ i förådet (någon hade skymtat strumpisarna som svajade i taklampan). Ja såklart, varför tänkte jag inte klart? Kanske för jag var sjukt sen till mitt nya jobb på Ica Maxi i västra hamnen, en butik med ett extravagant utbud: delikatesser. Sen bär ju varannan kund päls eller pradaväska också. Roliga arbetskamrater, en kassaledare vid namn Lillemor och man måste bära keps i förbutiken. Allt på bred skånska.
Annars hänger jag mest rundor med G-UNIT och T-BONE, tar en öl och lyssnar på regatta 69 (nya favoritbandet) - främst för att vi numera är god vän med ledsångaren Brian Hill, en ny bekantskap som vi stiftade under vår långweekend i Berlin. Berlin var så sweet, våra forna kamrater I och B hade sökt sig en hållplats bort från Warschauer Strasse och är numera (sedan 3 år) stationerade vid Ostbahnhof, Koppenstrasse. Där bor även Philipp, en psykologistudent med sympatisk uppsyn. Vi dansade på Love lite och drack Berliner Pils i berraköket. Svunna tider blev nya och vi åker nog tillbaks snart igen, jag och G i alla fall.
Annars just fått veta att jag kom in (!) på socialpedagog i Trollhättan, helt sjukt galet bra - hajar fortfarande inte att de valde mig. Men känns som om framtiden är räddad på alla sätt. Shit my god.
Idag är det midsommarafton och trots att himlem för blott en timma sedan blev svart och tunga droppar föll, så skiner nu solen igen och det ser relativt blått ut. Borta på Möllan lagar G och T midsommarmåltid och sen bär det av till havs, blott tio min med cykel från min bostad. Doften av tång och salt, tusen fiskmåsar och förmodligen en jävla blåst. Glad midsommar!
fredag 19 juni 2009
fredag 24 april 2009
VIKTIGT VIKTIGT
http://www.babakskastanna.blogspot.com
http://www.babakskastanna.blogspot.com
http://www.babakskastanna.blogspot.com
http://www.babakskastanna.blogspot.com
Gå in på världens viktigaste blogg just nu och ta del av vår kamp för att vår kompis Babak ska få stanna i Sverige.
Och skriv under namnuppropet!
http://www.babakskastanna.blogspot.com
http://www.babakskastanna.blogspot.com
http://www.babakskastanna.blogspot.com
Gå in på världens viktigaste blogg just nu och ta del av vår kamp för att vår kompis Babak ska få stanna i Sverige.
Och skriv under namnuppropet!
onsdag 15 april 2009
Tillbaks på Billy
Så är jag tillbaks i Sverige, på ön och på skolan. Befann mig hemma i Älmis under påskveckan och knegade ihop nya slantar samt hängde runt med familj och vänner. Det var fint, jag fick påskägg!
Att komma hem är alltid att komma hem och att komma tillbaks till skolan är alltid något jag gillar. Luften på Tjörn är så full av syre att jag genast blir inspirerad till det efterarbete vi nu skall påbörja. Dessutom: volley ikväll klockan 20 i tyftsalen.
Annars har jag skoskav på mina båda hälar sedan jag och Christin drog ut på morgonrunda här om dagen. Tvingas således svassa runt i flipflop i detta tveksamma vårväder, iskallt kan meddelas.
Jag och Tinnice har fixat ett arbetsrum (mitt gamla rum, minirummet) där vi med hjälp av en som kallas Sören skall skapa vår film om centret Betania. Hoppas på inte alltför många tekniska problem.
Just varit på ett queer-stickcafé som gästade skolan; hur man på ett kreativt sätt kan virka queer. Intressant och speciellt, en tjej hade virkat en lång bonad med massa bröst.
Nu ska jag hitta en dator till arbetsrummet, so long!
Att komma hem är alltid att komma hem och att komma tillbaks till skolan är alltid något jag gillar. Luften på Tjörn är så full av syre att jag genast blir inspirerad till det efterarbete vi nu skall påbörja. Dessutom: volley ikväll klockan 20 i tyftsalen.
Annars har jag skoskav på mina båda hälar sedan jag och Christin drog ut på morgonrunda här om dagen. Tvingas således svassa runt i flipflop i detta tveksamma vårväder, iskallt kan meddelas.
Jag och Tinnice har fixat ett arbetsrum (mitt gamla rum, minirummet) där vi med hjälp av en som kallas Sören skall skapa vår film om centret Betania. Hoppas på inte alltför många tekniska problem.
Just varit på ett queer-stickcafé som gästade skolan; hur man på ett kreativt sätt kan virka queer. Intressant och speciellt, en tjej hade virkat en lång bonad med massa bröst.
Nu ska jag hitta en dator till arbetsrummet, so long!
lördag 28 mars 2009
3 bilder sen orkade jag inte vanta langre
Forsoker slanga upp lite bilder eftersom att jag just insag att jag ar pa ett ovanligt snabbt internetcafé SAMT har alla kablar, kameror och usb-minnen med mig. Increible
Tink, jag och min gangsterkeps
Ok det var visst inte sa snabbt har heller. Nu ska jag ringa Pepe, wish me luck
Ciao
Tink, jag och min gangsterkeps
Ok det var visst inte sa snabbt har heller. Nu ska jag ringa Pepe, wish me luck
Ciao
fredag 27 mars 2009
DAME CHOCOLATE Y TE DOY BOMBON
http://www.youtube.com/watch?v=OMbX7jLa2LY
http://www.youtube.com/watch?v=OMbX7jLa2LY
http://www.youtube.com/watch?v=OMbX7jLa2LY
Kul lat vi horde under vara timmar i jeepen. Ar tillbaks i La Paz efter en ganska rutten busstur fran Uyuni. Beraknad restid: 11 timmar. Egentlig restid: 16 timmar. Borjade med att vi lamnade Uyuni 20:00 igarkvall, kom halvvags ut i ingenmansland - total javla oken - da bussen plotsligt stannade och snart ocksa slocknade. En packad lastbilschaffor hade misslyckats och rakat lagga lastbilen pa tvaren sa den blockerade hela vagen, for ovrigt ocksa den enda vagen - den guppiga ganska svarkorda grusvagen. Efter tio min sticker chafforen in huvudet och meddelar kort: "vi sover nu". Harligt, vi befinner oss i en ko bestaende av 15 turistbussar, hela tiden ansluter fler bakifran - och vi ar fast. Far genast flashbacks fran den gangen jag, G och norskan Sofie skulle korsa gransen Nicaragua - El Salvador och blev fast pga strejkande lastbilschafforer. Hade det inte varit for att vi lyckades alliera oss med vagabonderna Alex och Alex sa hade vi nog suttit dar i nagra dygn istallet for de blott 10 timmar vi utled. Hor kvinnor fran satet bakifran samtala om att "ja och imorn ar det fredag, gors det inget da sa ar vi fast har till efter helgen" OMG, jag har inte tid att sitta fyra dygn i bussko, mitt flyg gar mandag gryning och det ska jag med. Eller? Som sa manga ganger tidigare hjalplos i ett land dar inget funkar som det gor hemma i Svea. Vem bryr sig ifall ett hundratal manniskor sitter fast i en bussko mitt i oknen nar barn svalter till dods varje sekund. Min resekompanjon Tink somnade snabbt in efter att forst ha tagit en cigg och beskadat elandet, sjalv kunde jag faktiskt inte ta det lika lugnt, not this time. Tankte igenom hur hemskt allt skulle kunna bli pga ingen teckning pa mobilen: skulle inte kunna meddela att vi inte skulle hinna med flyget, allas oro. Var nara att falla en tar pga allt kandes sa typiskt men somnade istallet.
Vaknar 3 timmar senare av passagerarnas jubel: det finns passage! Bolivia har forvanat mig manga ganger men just den har gangen vagade jag inte tro pa nagot under, vem skulle kunna radda oss sa snabbt? Ja nagon tydligen. Positiv stamning och en kansla av seger i gemenskap, bussen rullar vidare. Jag tanker att nagon har hort min bon.
Knappa halvtimmen senare stannar bussen pa nytt: vi har kort fast i ett gyttjehal inte helt ovantat. Funderade just pa hur dessa tunga bussar kan kora pa kassa grusvagen nar det dessutom har regnat. Chafforen igen: "Alla ut ur bussen", visst vi befinner oss fortfarande i nagot jakla okenlandskap, stjarnhimlen ar slaende vacker och alla passagerare organiserar sig och borja knuffa jattebussen. Fast forst nagra spadtag saklart. Bussen kommer loss, backar, tar sats och formligen studsar over gyttjepolen. Applader och gladje, lat oss sova nu for fan det ar mitt i natten.
Bussen rullar. Vaknar till ibland av att vi pa mirakulosa satt tar oss over mindre vattendrag och orkar inte ens fundera pa hur det gar till.
Vaknar 06:30 framme i Oruro, "bussen gar inte langre, ni maste byta" Ok visst visst sag bara vart vi ska ga pa sa vi kan sova igen. Dodstrott. Drar runt med all min packning samt slapandes pa min sovsack likt en gigantisk snuttefilt, kanns komiskt. Koper en ostpirog och hittar ratt buss. Kryper ner i sacken, pa med mossa och allt, somnar nastan och: bussen stannar. Ingen sager nagot pa 20 min och sen borjar folk stiga av. Chafforen sparlost forsvunnen och rykten om att det ar nagot fel pa bussen. Sweet. Gar och koper en kycklingpirog. Ibland ar det kul nar ovantade saker hander, nar man redan ar fett stressad over allt man maste hinna med under den sista veckodagen i landet sa ar det inte lika underhallande. Vi tar oss samman och beslutar oss for att hoppa pa nasta buss som passerar oss mot La Paz. Vi lyckas springa ifatt en och slanga oss pa den. Ber en stilla bon till pacha mama och somnar in igenigenigen. Vaknar av att vi kor igenom El Alto, mein gott kan inte tro att vi snart ar hemma i LA Paz igen. En resa i det har landet ar som ingen resa hemma. Ett aventyr som ar kul sa lange det ar kul och inte langre.
Har anda lyckats med en ganska produktiv dag, bla ett mote med Svalorna som kandes bra. Ska eventuellt vara med pa deras "informationsturné" och prata om vad det ar for verksamheter de stodjer. Eftersom att jag har falterfarenhet och de mest arbetar administrativt sa blir det en bra mix. Satt och berattade om alla mina erfarenheter infor 8 stora ogon och nickande huvuden, kanner mig ganska stolt over hur jag faktiskt lyckades fanga deras uppmarksamhet och knyta ihop allt pa ett valdigt bra satt. Saklart kan jag tanka mig att sammarbeta med Svalorna!
Imorn maste jag handla massa saker till barnen som bor pa fangelset San Pedro med sina foraldrar. Vi har endel projektpengar over och det kanns som en bra grej att ge dem skolsaker och annat som de lider brist pa. Maste bara inhandla allt samt kontakta Gunillas kompis Pepe och forsoka foklara mig samt stamma traff eller nagot.
For ovrigt: sedan knappa veckan ar det totalforbud for alla turister att entra fangelset, kanns alltsa ganska bra att jag gjorde det andra dagen har i landet. Nu ar det en sluten varld.
Nu ska jag leta upp nagra klassisar, alla borjar komma tillbaks till La Paz och har sakert roliga aventyr att beratta om.
Vi ses snart!
http://www.youtube.com/watch?v=OMbX7jLa2LY
http://www.youtube.com/watch?v=OMbX7jLa2LY
Kul lat vi horde under vara timmar i jeepen. Ar tillbaks i La Paz efter en ganska rutten busstur fran Uyuni. Beraknad restid: 11 timmar. Egentlig restid: 16 timmar. Borjade med att vi lamnade Uyuni 20:00 igarkvall, kom halvvags ut i ingenmansland - total javla oken - da bussen plotsligt stannade och snart ocksa slocknade. En packad lastbilschaffor hade misslyckats och rakat lagga lastbilen pa tvaren sa den blockerade hela vagen, for ovrigt ocksa den enda vagen - den guppiga ganska svarkorda grusvagen. Efter tio min sticker chafforen in huvudet och meddelar kort: "vi sover nu". Harligt, vi befinner oss i en ko bestaende av 15 turistbussar, hela tiden ansluter fler bakifran - och vi ar fast. Far genast flashbacks fran den gangen jag, G och norskan Sofie skulle korsa gransen Nicaragua - El Salvador och blev fast pga strejkande lastbilschafforer. Hade det inte varit for att vi lyckades alliera oss med vagabonderna Alex och Alex sa hade vi nog suttit dar i nagra dygn istallet for de blott 10 timmar vi utled. Hor kvinnor fran satet bakifran samtala om att "ja och imorn ar det fredag, gors det inget da sa ar vi fast har till efter helgen" OMG, jag har inte tid att sitta fyra dygn i bussko, mitt flyg gar mandag gryning och det ska jag med. Eller? Som sa manga ganger tidigare hjalplos i ett land dar inget funkar som det gor hemma i Svea. Vem bryr sig ifall ett hundratal manniskor sitter fast i en bussko mitt i oknen nar barn svalter till dods varje sekund. Min resekompanjon Tink somnade snabbt in efter att forst ha tagit en cigg och beskadat elandet, sjalv kunde jag faktiskt inte ta det lika lugnt, not this time. Tankte igenom hur hemskt allt skulle kunna bli pga ingen teckning pa mobilen: skulle inte kunna meddela att vi inte skulle hinna med flyget, allas oro. Var nara att falla en tar pga allt kandes sa typiskt men somnade istallet.
Vaknar 3 timmar senare av passagerarnas jubel: det finns passage! Bolivia har forvanat mig manga ganger men just den har gangen vagade jag inte tro pa nagot under, vem skulle kunna radda oss sa snabbt? Ja nagon tydligen. Positiv stamning och en kansla av seger i gemenskap, bussen rullar vidare. Jag tanker att nagon har hort min bon.
Knappa halvtimmen senare stannar bussen pa nytt: vi har kort fast i ett gyttjehal inte helt ovantat. Funderade just pa hur dessa tunga bussar kan kora pa kassa grusvagen nar det dessutom har regnat. Chafforen igen: "Alla ut ur bussen", visst vi befinner oss fortfarande i nagot jakla okenlandskap, stjarnhimlen ar slaende vacker och alla passagerare organiserar sig och borja knuffa jattebussen. Fast forst nagra spadtag saklart. Bussen kommer loss, backar, tar sats och formligen studsar over gyttjepolen. Applader och gladje, lat oss sova nu for fan det ar mitt i natten.
Bussen rullar. Vaknar till ibland av att vi pa mirakulosa satt tar oss over mindre vattendrag och orkar inte ens fundera pa hur det gar till.
Vaknar 06:30 framme i Oruro, "bussen gar inte langre, ni maste byta" Ok visst visst sag bara vart vi ska ga pa sa vi kan sova igen. Dodstrott. Drar runt med all min packning samt slapandes pa min sovsack likt en gigantisk snuttefilt, kanns komiskt. Koper en ostpirog och hittar ratt buss. Kryper ner i sacken, pa med mossa och allt, somnar nastan och: bussen stannar. Ingen sager nagot pa 20 min och sen borjar folk stiga av. Chafforen sparlost forsvunnen och rykten om att det ar nagot fel pa bussen. Sweet. Gar och koper en kycklingpirog. Ibland ar det kul nar ovantade saker hander, nar man redan ar fett stressad over allt man maste hinna med under den sista veckodagen i landet sa ar det inte lika underhallande. Vi tar oss samman och beslutar oss for att hoppa pa nasta buss som passerar oss mot La Paz. Vi lyckas springa ifatt en och slanga oss pa den. Ber en stilla bon till pacha mama och somnar in igenigenigen. Vaknar av att vi kor igenom El Alto, mein gott kan inte tro att vi snart ar hemma i LA Paz igen. En resa i det har landet ar som ingen resa hemma. Ett aventyr som ar kul sa lange det ar kul och inte langre.
Har anda lyckats med en ganska produktiv dag, bla ett mote med Svalorna som kandes bra. Ska eventuellt vara med pa deras "informationsturné" och prata om vad det ar for verksamheter de stodjer. Eftersom att jag har falterfarenhet och de mest arbetar administrativt sa blir det en bra mix. Satt och berattade om alla mina erfarenheter infor 8 stora ogon och nickande huvuden, kanner mig ganska stolt over hur jag faktiskt lyckades fanga deras uppmarksamhet och knyta ihop allt pa ett valdigt bra satt. Saklart kan jag tanka mig att sammarbeta med Svalorna!
Imorn maste jag handla massa saker till barnen som bor pa fangelset San Pedro med sina foraldrar. Vi har endel projektpengar over och det kanns som en bra grej att ge dem skolsaker och annat som de lider brist pa. Maste bara inhandla allt samt kontakta Gunillas kompis Pepe och forsoka foklara mig samt stamma traff eller nagot.
For ovrigt: sedan knappa veckan ar det totalforbud for alla turister att entra fangelset, kanns alltsa ganska bra att jag gjorde det andra dagen har i landet. Nu ar det en sluten varld.
Nu ska jag leta upp nagra klassisar, alla borjar komma tillbaks till La Paz och har sakert roliga aventyr att beratta om.
Vi ses snart!
onsdag 25 mars 2009
Salt overallt
Sa ar man tillbaks i civilisationen efter en fyradagarstur i oknen, varldens storsta samt hogst belagna saltoken for att vara mer precis. Aven passerat forbi ett antal vulkaner, sovit pa en vulkano, badat fotterna i en varm lagun, hallt handen i en geiser samt varit pa en o bevaxt av enbart kaktusar. Plus oandliga mil i jeep med chafforen Cristobal, tva argentinskor och tva kvinliga belgare med attitydproblem samt deras tva tremanaders valpar de kopt i Potosi. En oforglomlig resa pa manga satt, framst for att naturen aldrig upphor att imponera. Lamadjur overallt for ovrigt, eller rattare sagt: lama, alpacka och vicuña, snarlika alla tre. Mycket stolta och udda djur maste jag saga.
Val tillbaks i Uyuni dar vi startade turen tar vi in pa ett hostel som utlovar varmvatten, saklart finns inget plus inser snabbt att alla mina klader ar fullkomligt igendammade efter att ha softat i jeepen med nedvevad ruta i 4 dagar. Precis allt dammar alternativt luktar skit (skorna varst, bade monsterkangorna samt de andra). Var saledes efter iskalla duschen tvungen att panikshoppa en gron alpackakofta som jag fortfarande staller mig mycket tveksam till, vad gor man inte for att undslippa en sjuka sahar snart fore hemfard. Aven mossan dammade varfor jag nu var tvungen att inhandla annu en. Mosslandet.
Eftersom att vi imorse steg upp 04:30 for att se soluppgangen ar jag en mycket trott manniska. Men nojd, nojd med att inte ha tva fransk-belgor runt omkring mig, ideligen brakandes eller misskotandes sina valpar. Herre flertalet ganger talade vi ovriga i bilen helt allvarligt om att dumpa dem nagonstans och kora fortast mojligt darifran.
Kanner for att slanga upp lite bilder sen, omojligt att forklara saltoknen i ord. Men salange kan ni googla salar uyuni och forsoka forestalla er. Salt overallt!
Imorn tar vi nattbuss tillbaka till La Paz, jag har ett mote med svalorna samt ska traffa NATs en sista gang innan avfard mandag gryning. Mein gott tiden springer.. nagot jag allvarligt ocksa maste borja gora nar jag kommer hem. Sjukt overgodad efter 5 veckor i vardfamilj. Bien bien
Ciao
Val tillbaks i Uyuni dar vi startade turen tar vi in pa ett hostel som utlovar varmvatten, saklart finns inget plus inser snabbt att alla mina klader ar fullkomligt igendammade efter att ha softat i jeepen med nedvevad ruta i 4 dagar. Precis allt dammar alternativt luktar skit (skorna varst, bade monsterkangorna samt de andra). Var saledes efter iskalla duschen tvungen att panikshoppa en gron alpackakofta som jag fortfarande staller mig mycket tveksam till, vad gor man inte for att undslippa en sjuka sahar snart fore hemfard. Aven mossan dammade varfor jag nu var tvungen att inhandla annu en. Mosslandet.
Eftersom att vi imorse steg upp 04:30 for att se soluppgangen ar jag en mycket trott manniska. Men nojd, nojd med att inte ha tva fransk-belgor runt omkring mig, ideligen brakandes eller misskotandes sina valpar. Herre flertalet ganger talade vi ovriga i bilen helt allvarligt om att dumpa dem nagonstans och kora fortast mojligt darifran.
Kanner for att slanga upp lite bilder sen, omojligt att forklara saltoknen i ord. Men salange kan ni googla salar uyuni och forsoka forestalla er. Salt overallt!
Imorn tar vi nattbuss tillbaka till La Paz, jag har ett mote med svalorna samt ska traffa NATs en sista gang innan avfard mandag gryning. Mein gott tiden springer.. nagot jag allvarligt ocksa maste borja gora nar jag kommer hem. Sjukt overgodad efter 5 veckor i vardfamilj. Bien bien
Ciao
lördag 14 mars 2009
Den bolivianska tiden
Igar var vad som kallas en korig dag i livet. Saker som skedde:
- D blev dunderforkyld och bestamde sig for att stanna hemma hela eftermiddagen for att kurera sig. Fine, jag drog sjalv till Chasqui och fick dagen till ara ansvara for alla 3-11aringar samt deras laxor. Drygt 15 barn med mer eller mindre energi, mer eller mindre astrotta efter skola och eventuella arbeten. Lirade runt som en galning och pendlade mellan att hjalpa femaringarna att halla pennan och skriva bokstaven o i skrivstil, forsoka lara ut hur man staller upp mattetal till en fortvivlad tioaring, forsokte fa de som var klara att lagga pussel alternativt rita fler teckningar - var saledes tvungen att beromma varje teckning och ge ett nytt papper hela tiden. Samtidigt springer det ungar in och ut hela tiden for att fraga om de far lana ett hopprep eller en liten boll - visst far ni, men de ar ju redan utlanade till andra barn som ni kanske ser? Ja visst. Sluta stora. Plus hela tiden ropar alla efter "proooooofe Jonna/Fiona" och skvallrar om hur andra inte gor sina laxor som de ska. Forsoker pa vanligt satt saga skot dig sjalv och skit i andra, lyckas ibland. Stresskaos.
- En liten ungen vid namn Alfredo viskar i mitt ora att han har blivit slagen av sin pappa samt att hans aldre bror blir det hela tiden. Aldre brodern, en mycket lugn och snall 12aring, sitter och sneglar at vart hall. Mitt hjarta gar itu men jag hinner inte tanka mer pa det just da efter som femton barn drar i min troja. Maste prata med nagon pa mandag.
- Rapporterade till socialarbetaren Julia att ungen Noel, 8 ar, enligt mig verkar ha autistiska drag och inte ar trog som alla verkar tro. Haller just pa att lasa en bok skriven av en autistisk kvinna som beskriver hennes uppvaxt med autism pa ett valdigt utforligt satt. Senare kallades jag till mote med psykologen Eugenius, mamman till Noel och Julia. De ville att jag skulle delge mina reflektioner. Visst visst, din son befinner sig allt oftare i en annan varld, svarar pa andra fragor an de som stalls samt verkar ha manga imaginara vanner. Blev sedan sittandes med mamman och Julia ett langt slag. En hemsk verklighet malades upp for oss nar mamman antligen borjade prata (for att ungefar aldrig sluta): hela familjen, sarskilt Noel, ar utsatt for hemsk misshandel av svinpappan. Det fanns inget slut pa hemska historier och forklaringar till varfor hennes son kanske ar som han ar. Vi ska gora hembesok pa mandag for ett mote med pappan. Julias ord till mamman: Señora, vi lever i en ny tid nu - kvinnor har rattigheter nu, det ar inte som det var innan. Det finns stallen dit du kan ta dig och barnen. Det ar nya tider.
Jag kande mig ganska knackt da jag dryga timmen senare an vanligt kom hem till vart grona hus.
- Stressade ihop en packning for att snabbt kunna ta en minibuss till La Paz - innan det blir morkt. Man vill inte vistas i La Ceja, stallet vi byter buss pa, i onodigt morker. Hor var mamita gasta att det ar te och brod forst och hajar att D redan sitter dar nere. Skyndar ner med all packning (aven tvatt, tanker inte vanta pa att tvatten ska torka i en evighet i El Alto mer, pa Cactus, vart stammishostel, far man den tvattad och klar pa mindre an en dag), entrar koket och mots av en perfymforsaljerska som visar sig vara ytterligare en dotter till var mamita. Hon radar upp flaska efter flaska och sprutar pa alla mina armar. Drickandes mitt sota te och tuggandes min brodbit forsoker jag snallt havda att jag inte ar nagon perfymmanniska men att visst, det doftar ljuvligt. Svindyrt ocksa, men det beror enligt uppgift pa de internationella markerna. Jaja jag ska inte ha nagot, bara dofta pa deon for att vara snall. Ooops, du brot forpackningen señorita, nu far du allt kopa den. Ok visst, allt for att kunna lamna koket och dra till stan. Visar sig vara en deo av slaget "teenie" med namnet Coctail. Jaja
Samtidigt som jag betalar delger mig alla infon: Daniel ropar pa dig, Jonna, Daniel ropar. Ok fan vad han ropar, han brukar ju annars vara lugn och sansad. Men visst, han vill val dra innan morkret faller och vantar i dorren. Jag tackar for mig och lamnar koket. Val ute pa garden skymtar jag D hangandes over racket uppe vid tvattfatet. D har rakat skara sig pa sin nagelsax. Djupt. Blodet flodar och D ar blek. Ledsen, kan inte hjalpa till - kommer svimma pa cupen. Men tur att Flora, var mamitas ena dotter, har en halv sjukskoteskautbidlning. Hon rycker in och tejpar och tejpar men aldrig vill det sluta bloda. Fine, vi maste dra hur som helst. Har dessutom bestamt traff med Clara i La Paz och ar redan sjukligt sena. Gar utanfor dorren och mots av 10 ungar fran Chasqui som vill folja oss till var skjuts. Ingen minibuss stannar, konstigt - de tror att det ar vi plus alla tio ungarna som ska aka. Ingen har plats for sa manga. Hajar efter ett tag och be dem dra. Vi ses pa mandag, ha en fin helg - ni kommer formodligen jobba och slita varre an i veckorna men visst. En buss stannar och vi ar ivag.
- Kommer till Cactus och far bo i basta rummet. Har ungefar bott i hostellets alla rum vid det har laget, samt vi ar kanda som svennarna som hela tiden atervander. Anledning: billigast i stan.
Sen blir det aterforening med andra fran klassen; alalayganget och aynapi, tva projekt forlagda i La Paz och El Alto. Det blir mycket snack om praktiken osv, alla pratar och ingen lyssnar. Sen traffar vi tre tyskar som alalayganget kanner fran praktiken och jag blir pamind om mitt hjarta. Kommer hem klockan 03:30 och tanker att nu vill jag sova i en evighet. Vaknar inte sa langt dar efter, gar upp och letar ratt pa en avokado. De ar gigantiska har borta. Frulle pa en stenmur och sen mota upp D igen for att ta oss till NATs kontor och delta vid annu ett mote. Hanger pa deras internetcafe just nu och ar inte forvanad att motet inte har borjat 1,5 h senare. Den bolivianska tiden. Vi har med oss 25 bananer och 20 bakverk.
Godammit jag tror det borjar nu
- D blev dunderforkyld och bestamde sig for att stanna hemma hela eftermiddagen for att kurera sig. Fine, jag drog sjalv till Chasqui och fick dagen till ara ansvara for alla 3-11aringar samt deras laxor. Drygt 15 barn med mer eller mindre energi, mer eller mindre astrotta efter skola och eventuella arbeten. Lirade runt som en galning och pendlade mellan att hjalpa femaringarna att halla pennan och skriva bokstaven o i skrivstil, forsoka lara ut hur man staller upp mattetal till en fortvivlad tioaring, forsokte fa de som var klara att lagga pussel alternativt rita fler teckningar - var saledes tvungen att beromma varje teckning och ge ett nytt papper hela tiden. Samtidigt springer det ungar in och ut hela tiden for att fraga om de far lana ett hopprep eller en liten boll - visst far ni, men de ar ju redan utlanade till andra barn som ni kanske ser? Ja visst. Sluta stora. Plus hela tiden ropar alla efter "proooooofe Jonna/Fiona" och skvallrar om hur andra inte gor sina laxor som de ska. Forsoker pa vanligt satt saga skot dig sjalv och skit i andra, lyckas ibland. Stresskaos.
- En liten ungen vid namn Alfredo viskar i mitt ora att han har blivit slagen av sin pappa samt att hans aldre bror blir det hela tiden. Aldre brodern, en mycket lugn och snall 12aring, sitter och sneglar at vart hall. Mitt hjarta gar itu men jag hinner inte tanka mer pa det just da efter som femton barn drar i min troja. Maste prata med nagon pa mandag.
- Rapporterade till socialarbetaren Julia att ungen Noel, 8 ar, enligt mig verkar ha autistiska drag och inte ar trog som alla verkar tro. Haller just pa att lasa en bok skriven av en autistisk kvinna som beskriver hennes uppvaxt med autism pa ett valdigt utforligt satt. Senare kallades jag till mote med psykologen Eugenius, mamman till Noel och Julia. De ville att jag skulle delge mina reflektioner. Visst visst, din son befinner sig allt oftare i en annan varld, svarar pa andra fragor an de som stalls samt verkar ha manga imaginara vanner. Blev sedan sittandes med mamman och Julia ett langt slag. En hemsk verklighet malades upp for oss nar mamman antligen borjade prata (for att ungefar aldrig sluta): hela familjen, sarskilt Noel, ar utsatt for hemsk misshandel av svinpappan. Det fanns inget slut pa hemska historier och forklaringar till varfor hennes son kanske ar som han ar. Vi ska gora hembesok pa mandag for ett mote med pappan. Julias ord till mamman: Señora, vi lever i en ny tid nu - kvinnor har rattigheter nu, det ar inte som det var innan. Det finns stallen dit du kan ta dig och barnen. Det ar nya tider.
Jag kande mig ganska knackt da jag dryga timmen senare an vanligt kom hem till vart grona hus.
- Stressade ihop en packning for att snabbt kunna ta en minibuss till La Paz - innan det blir morkt. Man vill inte vistas i La Ceja, stallet vi byter buss pa, i onodigt morker. Hor var mamita gasta att det ar te och brod forst och hajar att D redan sitter dar nere. Skyndar ner med all packning (aven tvatt, tanker inte vanta pa att tvatten ska torka i en evighet i El Alto mer, pa Cactus, vart stammishostel, far man den tvattad och klar pa mindre an en dag), entrar koket och mots av en perfymforsaljerska som visar sig vara ytterligare en dotter till var mamita. Hon radar upp flaska efter flaska och sprutar pa alla mina armar. Drickandes mitt sota te och tuggandes min brodbit forsoker jag snallt havda att jag inte ar nagon perfymmanniska men att visst, det doftar ljuvligt. Svindyrt ocksa, men det beror enligt uppgift pa de internationella markerna. Jaja jag ska inte ha nagot, bara dofta pa deon for att vara snall. Ooops, du brot forpackningen señorita, nu far du allt kopa den. Ok visst, allt for att kunna lamna koket och dra till stan. Visar sig vara en deo av slaget "teenie" med namnet Coctail. Jaja
Samtidigt som jag betalar delger mig alla infon: Daniel ropar pa dig, Jonna, Daniel ropar. Ok fan vad han ropar, han brukar ju annars vara lugn och sansad. Men visst, han vill val dra innan morkret faller och vantar i dorren. Jag tackar for mig och lamnar koket. Val ute pa garden skymtar jag D hangandes over racket uppe vid tvattfatet. D har rakat skara sig pa sin nagelsax. Djupt. Blodet flodar och D ar blek. Ledsen, kan inte hjalpa till - kommer svimma pa cupen. Men tur att Flora, var mamitas ena dotter, har en halv sjukskoteskautbidlning. Hon rycker in och tejpar och tejpar men aldrig vill det sluta bloda. Fine, vi maste dra hur som helst. Har dessutom bestamt traff med Clara i La Paz och ar redan sjukligt sena. Gar utanfor dorren och mots av 10 ungar fran Chasqui som vill folja oss till var skjuts. Ingen minibuss stannar, konstigt - de tror att det ar vi plus alla tio ungarna som ska aka. Ingen har plats for sa manga. Hajar efter ett tag och be dem dra. Vi ses pa mandag, ha en fin helg - ni kommer formodligen jobba och slita varre an i veckorna men visst. En buss stannar och vi ar ivag.
- Kommer till Cactus och far bo i basta rummet. Har ungefar bott i hostellets alla rum vid det har laget, samt vi ar kanda som svennarna som hela tiden atervander. Anledning: billigast i stan.
Sen blir det aterforening med andra fran klassen; alalayganget och aynapi, tva projekt forlagda i La Paz och El Alto. Det blir mycket snack om praktiken osv, alla pratar och ingen lyssnar. Sen traffar vi tre tyskar som alalayganget kanner fran praktiken och jag blir pamind om mitt hjarta. Kommer hem klockan 03:30 och tanker att nu vill jag sova i en evighet. Vaknar inte sa langt dar efter, gar upp och letar ratt pa en avokado. De ar gigantiska har borta. Frulle pa en stenmur och sen mota upp D igen for att ta oss till NATs kontor och delta vid annu ett mote. Hanger pa deras internetcafe just nu och ar inte forvanad att motet inte har borjat 1,5 h senare. Den bolivianska tiden. Vi har med oss 25 bananer och 20 bakverk.
Godammit jag tror det borjar nu
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
